Russian Military Expenditure: Data, Analysis and Issues.

Författare: Julian Cooper
Ort: Stockholm
Sidor: 60
Utgivningsår: 2013
Publiceringsdatum: 2013-09-27
Rapportnummer: FOI-R--3688--SE
Nyckelord: Ryssland, försvarsbudget, militärutgifter, federal budget, statlig upphandling, sekretess, prisindex, beväpningsprogram
Keywords: Russia, defence budget, military expenditure, federal budget, procurement, state defence order, secrecy, international reporting conventions, deflators, programmes.
Sammanfattning: Ryssland är 2013 tredje största land i världen med avseende på militärutgifter, jämfört med 2010 då man var på femte plats och 2005 på nionde. Trots att dagens Ryssland är mer öppet angående sina militärutgifter än vad Sovjetunionen var så råder fortfarande brist på transparens. Detta innebär stora utmaningar för analysen av försvarsbudgetens och de totala militärutgifternas storlek liksom av militärutgifternas utveckling över tid. Rapporten beskriver budgetprocessen i Ryssland, de ingående aktörerna och stegen genom vilka en preliminär federal budget passerar, från förberedelserna fram till att budgeten kan godkännas av landets parlament och president. Militärutgifterna som ingår i budgetposten "nationella försvaret" analyseras i detalj liksom utgifter inom andra budgetposter som innehåller vissa delar av militärutgifterna och andra nationella säkerhetsutgifter. Den statliga upphandlingen för det pågående beväpningsprogrammet studeras. Trots den bristanande transparensen visar rapporten att det från tillgänglig budgetdokumentation går att fastställa militärutgifternas storlek och struktur med acceptabel säkerhet. Rapporten tar också upp en rad specifika frågor. Den studerar det avancerade systemet för att bevara statshemligheter, som Ryssland har ärvt från Sovjetunionen, vilket hindrar tillgången till de data som behövs för att beskriva militärutgifternas storlek och sammansättning i sin helhet. Den analyserar också hur Rysslands militärutgifter beskrivs av olika internationella organisationer, däribland i FNs rapportering som bygger på ryska inrapporterade data. Rapporten utreder dessutom de problem som uppstår när man försöker fastställa tidsserier för den reala utvecklingen i militärutgifterna och analyserar utvecklingen över tid med hjälp av olika prisindex. Slutligen diskuteras den pågående processen att reformera budgetsystemet så att budgeten baseras på program, s.k. programbudget.
Abstract: By volume of spending on the armed forces the Russian Federation is now the third country in the world, rising from fifth in 2010 and ninth in 2005. While present-day Russia is more open about military spending than the ex-USSR, there is still a lack of transparency that makes the analysis of the scale of the defence budget and of total military expenditure, and trends over time, a challenge for researchers and the policy community. This report outlines the budgetary process in Russia, its principal actors and the stages through which a draft federal budget passes, from initial preparation to eventual approval by the country's parliament and President. The place of military expenditure within the budget is analysed in detail, with consideration of the budget chapter devoted to "national defence" and also other budget chapters that contain some military and security related spending. Attention is given to spending on arms procurement under the annual state defence order. Notwithstanding the limited transparency, as the report show, the budget documentation made available permits the determination of the volume of spending on the military with an acceptable degree of accuracy. The report then considers a number of specific issues. Firstly, it explores the inheritance from the Soviet Union of an elaborate system of state secrecy that serves to limit access to open data on the full scale and structure of budget spending on the armed forces. Secondly, it considers Russia's military expenditure within the framework of international reporting conventions, including Russia's own reports to the United Nations. Thirdly, the report addresses the problematic issue of establishing spending trends in real term, with consideration of the merits and demerits of the use of various price deflators. Finally, there is discussion of the processes of reform now underway in Russia to transfer the federal budget to a programme basis.