Flygsäkerhet för obemannade system

Denna rapport fokuserar på flygsäkerhetsområdet för obemannade system och har upprättats inom ramen för FoT Temaområde: Obemannade farkoster med cyberhot, som löper under perioden 2012-2014. Temaområdet har som målsättning att formulera och analysera förslag på koncept för obemannade flygande system och värdera möjligheterna för hur sådana system kan komplettera konventionella territorialövervakningssystem från 2030. Systemen, eller delar av systemen, ska flexibelt kunna användas i internationella operationer och insatser och vara skyddade mot cyberhot. Både kostnadseffektivitetsaspekter och organisatoriska konsekvenser för Försvarsmakten är viktiga områden att belysa. Att använda obemannade luftfartyg i samma luftrum som bemannade system använder ställer mycket stora krav på flygsäkerheten hos de obemannade farkosterna. En generell målsättning med det globala arbetet är därför att risker med användningen av obemannat flyg ska kunna jämföras med motsvarigheten för bemannat flyg. Riktlinjer måste därför utvecklas för att definiera vad som är en acceptabel risk för att få operera i gemensamt luftrum och över bebodda områden. Obemannade system måste även kunna certifieras (m.a.p. flygsäkerhet), en process där den flygande farkosten, en eller flera markstationer inklusive gränssnitt och kommunikationslänkar analyseras för att se om systemet och dess delar uppfyller de krav som ställs. För att kompensera för avsaknaden av en mänsklig pilot måste nya tekniska lösningar utvecklas. Viktigt är ett system med uppgift att upptäcka andra aktörer i luftrummet och att följa och undvika kollisioner med dessa. Detta ska ersätta den förmåga en mänsklig pilot har att se och undvika andra farkoster och föremål. En annan viktig aspekt för flygsäkerheten är graden av automatisering. Även om utvecklingen går mot allt mer automatiserade system är dagens system fjärrstyrda och under en lång tid framöver kommer också nya system att vara det. För hög flygsäkerhet är det av stor betydelse att de ingående systemen på ett adekvat sätt kan hantera situationer då kontakten med obemannade farkoster bryts och piloten inte kan kontrollera en farkost. Det är därför viktigt att utveckla lämpliga rutiner för sådana situationer.