Mission Integrated Simulation: a Case Study of Simulation Supported Ranger Missions

Syftet med denna studie var att utforska användningen av verktyg för 3D-modellering och simulering som ett uppdragsintegrerat stöd för att förbereda, genomföra och utvärdera en insats - i detta fall ett jägaruppdrag. Visionen var att förbättra planeringsprocessen och genomförandet samt ge bättre underlag till utvärderingen genom att låta en insatsstyrka ha tillgång till en interaktiv 3D-modell över aktuellt insatsområde. Studien genomfördes under en åtta dagar lång övning under vilken en jägarinsatsstyrka (14 personer) hade som uppgift att spränga ett objekt. Under planeringsfasen användes en 3D-modell över insatsområdet och spelmotorn VBS2 för taktiska förövningar och virtuell terrängrekognosering. Styrkan innästlade och etablerade sig i området, genomförde uppdraget och urnästlade sig. Övningen avslutades med en utvärdering. Data insamlades med hjälp av observatörer, enkäter, GPS, röstinspelning, hjälmmonterade kameror och intervjuer. Preliminära resultat presenterades och diskuterades med deltagarna vid utvärderingen. Sammanfattningsvis indikerade resultaten att möjligheten att göra virtuell rekognosering var ett värdefullt planeringsstöd, men att det krävs information vid sidan av det som återfanns i den 3D-modell som användes. Resultaten indikerade att den spelbaserade förövningen upplevdes som mindre värdefull med de förutsättningar som förelåg. Möjligheten att i spelet värdera styrkor och svagheter med olika handlingsalternativ upplevdes som begränsad. Värdet av tillgången till 3D-modellen låg främst i att den gav en bättre spatial förståelse för insatsområdet. Resultaten visade också att möjligheten att återuppspela händelseförloppet i modellen förbättrade möjligheten att dra slutsatser från genomförandet. Studien påvisar att uppdragsintegrerad simulering i detta fall inte ersätter konventionella verktyg och processer. Emellertid ger 3D-modellen möjlighet till ett mer intuitivt sätt att tänka kring avstånd och skjutvinklar jämfört med traditionella kartor och flygbilder. En central slutsats är att 3D-modellen måste ha en tilläckligt bra upplösning. I ett mer komplext scenario kan man möjligen förvänta sig att en virtuell modell kan reducera tids- och resursåtgång för insatsplanering. Möjligheten att exploatera ett koncept med uppdragsintegrerad simulering bör därför utredas vidare. Genom att utnyttja tillgängliga verktyg och plattformar och att fokusera på lösningar som är möjliga att realisera inom 5-10 år borde det var möjligt att öka effektivitet och förmåga vid insatser med begränsade investeringar.