Luftburna kommunikationsnoder i marknät. Scenarioanalys mobilt kärnnät

För att binda samman taktiska radionät med försvarets fasta telenät, FTN, används ofta ett mobilt kärnnät. Genom att använda luftburna noder i, eller för att ansluta till, det mobila kärnnätet skulle det kunna få förbättrad räckvidd, eller kortare omgrupperingstid. Vi har studerat räckviddsförbättringen av att använda luftburna noder, och vilka krav som ställs på antennvinster på dessa upphöjda noder. Tre olika scenarion har studerats. I det första används upphöjda noder för att tillfälligt ersätta en nod i det mobila kärnnätet. I det andra scenariot används den upphöjda noden av en rörlig stab, antingen som en hög mast vid en stabsplats eller som en relänod för att utöka räckvidden. I det tredje scenariot används den upphöjda noden för ett ersätta master i ett länkstråk. Det studerade systemet använder bärvågsfrekvensen 1,35 GHz, och har en datatakt på 16 Mbps. Resultaten visar att räckvidderna och kraven på antenner är tydligt beroende på den luftburna nodens flyghöjd. Det krävs typiskt att noden flyger på minst 300 m höjd eller har en antenn med antennvinst på minst 10 dB för att den luftburna noden ska kunna ersätta en mast eller ge en räckviddsförbättring. Om den upphöjda noden har högre prestanda än dessa minimikrav kan vinsterna bli markanta. I scenario tre, exempelvis, kan två noder på 1000 m höjd och med 10 dB antennvinst ersätta sex reläande master i ett länkstråk.