ISAF’s withdrawal from Afghanistan - Central Asian perspectives on regional security

Författare:

  • Johan Norberg
  • Erika Holmquist

Publiceringsdatum: 2014-06-27

Rapportnummer: FOI-R--3880--SE

Sidor: 123

Skriven på: Engelska

Nyckelord:

  • Centralasien
  • Afghanistan
  • Kazakstan
  • Kirgizistan
  • Tadzjikistan
  • Turkmenistan
  • Uzbekistan
  • Ryssland
  • Kina
  • NATO
  • ISAF
  • narkotikahandel
  • militant islamism
  • CSTO
  • Eurasian Union
  • SCO
  • regionalt samarbete

Sammanfattning

Denna rapport syftar till att lyfta fram perspektiv från Afghanistan, Centralasien, Ryssland och Kina på regional säkerhet i Centralasien i ljuset av att den NATOledda International Security Assistance Force (ISAF) lämnar Afghanistan samt att diskutera implikationer av detta. Rapporten behandlar säkerhetsfrågor såsom de gestaltade sig fram till i mitten av 2013. Den berör därför inte följderna av Rysslands aggression mot Ukraina under 2014 och hur det kan komma att påverka Ryssland och hur det interagerar med Centralasien och världen. Denna rapport har fyra huvudslutsatser. För det första, när den NATO-ledda styrkan International Security Assistance Force (ISAF) dras tillbaka under 2014 torde säkerhetsläget i Afghanistan försämras. Västvärldens intresse för säkerhet i det angränsande Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan), som varit ett stödområde för insatsen i Afghanistan, torde därefter avta. Ökad instabilitet i Afghanistan kan påverka Centralasien. För det andra, regional säkerhet blir då en fråga de centralasiatiska länderna och för kvarvarande externa aktörer - Afghanistan, Ryssland och Kina, alla med begränsad förmåga att påverka säkerheten. De centralasiatiska staternas låga förmågor och nuvarande eller latenta instabilitet gör att ett säkerhetsvakuum växer fram i regionen. För det tredje, den viktigaste säkerhetsfrågan i Centralasien med koppling till Afghanistan i hur den påverkar både regionen och omvärlden, är den illegala narkotikahandeln. Den påverkar folkhälsa, och föder korruption på alla nivåer. Militant islamism är också en viktig regional säkerhetsfråga. Det är ofta små grupper som genom att underblåsa latenta spänningar fungerar som ett slags destabiliserings-multiplikatorer. Islamism kan även ses som en långsiktig politisk utmaning för regionens regimer. Den fjärde slutsatsen är att det nuvarande regionala samarbetet inte räcker för att hantera de gemensamma säkerhetsutmaningarna. Både förmåga och ömsesidigt förtroende saknas. Omvärlden kommer därför att spela en central roll för regionalt säkerhetssamarbete, antingen internationella organisationer, såsom FN eller Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE), eller länder som Ryssland och Kina. Afghanistans centralasiatiska nordliga grannar har olika ansatser. Turkmenistan, en svag stat som försökt att isolera sig från Afghanistan, är sårbar för påverkan från sin sydöstra granne. Uzbekistan har bättre kontroll gränsen till Afghanistan än Turkmenistan och ser även främst ekonomiska möjligheter i Afghanistan. Tadzjikistan, som ligger närmast Afghanistan både geografiskt, kulturellt och språkligt, är en svag och sårbar stat, vars säkerhet kräver ett säkert Afghanistan. Hur kan de Centralasiatiska staterna hantera regionens två viktigaste Afghanistanrelaterade problem, narkotikahandel och militant islamism? Det finns många andra säkerhetsutmaningar såsom svaga statsbildningar, okontrollerade gränser, omfattande korruption, latenta etniska och territoriella konflikter samt dispyter om naturresurser. Centralasiens stater har, både individuellt och kollektivt, svårt att motverka narkotikasmugglingen och dess effekter. Det skulle kräva att man inte bara angriper utbudet/produktionen (Afghanistan) utan också efterfrågan (t.ex. Iran, Ryssland och Europa) samt transiteringen däremellan (genom t.ex. Centralasien). Centralasiens regimer ser militant islamism som en säkerhetsutmaning, men är oense om dess natur och hur den skall hanteras. Islamismen har i huvudsak inhemska rötter, men kopplas ofta felaktigt till Afghanistan. Det regionala multilaterala samarbetet är svagt. Regimerna föredrar bilaterala relationer eller samarbete som inkluderar antingen stormakter eller internationella organisationer. Vad driver Afghanistan, Ryssland och Kina, externa aktörer som är fortsatt engagerade i Centralasien? Afghanistan kan drabbas hårt av oro i Centralasien. Kina hanterar Afghanistan-relaterade utmaningar bilateralt, genom att skapa geografiska buffertzoner och samarbete i regionala multilaterala fora. Rysslands prioriteringar för regionen är euroasiatisk integration, bekämpning av narkotikahandel, och regional säkerhet.