Modelleringsteknik för studier av splitterstridsdelar - styrd fragmentering

Fragmenterande stridsdelar används i många sammanhang för att erhålla hög utslagsförmåga mot lättare skyddade mål, t.ex. terrängfordon, luftfarkoster, marina plattformar och marktrupp. Det finns huvudsakligen tre sätt att utforma splitterskalet så att önskvärda egenskaper för stridsdelen erhålls, dessa tekniker benämns naturlig fragmentering, styrd fragmentering samt förfragmentering. I denna studie undersöks styrd fragmentering, detta sker med en beräkningsmodell baserad på finita elementmetoden. Modellen utgörs av ett sprängämne med cylindergeometri och ett invändigt spårat hölje med spår av V-form. Diverse beräkningsmetoder tillämpas och ett antal fall studeras, en beräkningsmetod för att uppnå styrd fragmentering klarläggs och resultaten ifrån ett fall analyseras djupare med betoning på spänningstillstånd och skada. För att möjliggöra kvantitativa slutsatser bör området undersökas djupare med hjälp av dessa beräkningsmodeller i kombination med försök.