Integration och splittring. Säkerhetspolitiska aspekter på den ryskspråkiga befolkningens integration i Estland

Sedan Estlands självständighet 1991 har den ryskspråkiga befolkningens medborgarskap, lojalitet och koppling till Ryssland haft en central inrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Något mindre än 30 % av Estlands befolkning är ryskspråkig. Gruppen är dock splittrad med olika ursprung, social position och olika sätt att förhålla sig till det estniska samhället. Den estniska staten har sedan 1990-talet strävat efter att integrera den ryskspråkiga befolkningen. Rysslands mål har varit att förhindra detta med syfte att använda den ryskspråkiga gruppen för sina egna utrikespolitiska syften och för att destabilisera och minska tilliten till det estniska samhället. Det ryska inflytandet sker främst genom ryskspråkig media, som av de flesta ryskspråkiga anses ha lika stor trovärdighet som estnisk media. Från mitten av 1990-talet förde Estland en medborgarskapspolitik som syftade till att öka antalet medborgare och att öka kunskapen i det estniska språket. Politiken var lyckosam så till vida att andelen estniska medborgare i landet ökade från 68 % 1992 till 84 % 2014 och antalet statslösa minskade från 32 % till 6,5 %. Efter 2007 har denna politik förändrats till att förespråka integration genom mångkultur. Vid sidan av detta har stora grupper av estnisk- och ryskspråkiga enats kring landets ekonomiska framgångar. Genom den ökade integrationen har den ryskspråkiga gruppen splittrats än mer. Medan majoriteten av de ryskspråkiga känner att Estland är deras enda hemland står en mindre del helt utanför det estniska samhället. Denna grupp utgör ett möjligt underlag för att skapa sociala oroligheter och protester. Det estniska samhället saknar dock idag politiska konflikter som skulle kunna ge upphov till sådana och Ryssland har inte lyckats använda sitt inflytande till att skapa några. De estnisk- och ryskspråkiga har i stort drabbats lika av de ekonomiska kriserna och erfarenheterna visar att kriserna inte långvarigt har påverkat befolkningens tilltro till samhället. I stort skiljer sig inte den ryskspråkiga gruppens situation i Estland nämnvärt från den situation som många grupper av arbetskraftsinvandrare i Europa befinner sig i. Ett undantag skulle kunna vara att de ryskspråkiga i Estland har blivit ett redskap i den ryska utrikespolitiken och att den internationella uppmärksamheten kring de ryskspråkigas situation i Baltikum har lett till en större politisk medvetenhet och en mer aktiv integrationspolitik än vad som varit fallet i andra europeiska länder.