Amerikanska prioriteringar i Fjärran Östern - USA:s säkerhetspolitik och allianser i Asien och Stillahavsområdet

Denna studie analyserar USA:s säkerhetspolitik i Asien och Stillahavsområdet, inklusive landets strategiska prioriteringar, genom att granska den pågående amerikanska återbalanseringen till regionen med särskilt fokus på förändringen av USA:s allianssystem, med dess fem bilaterala försvarsallianser. I sin egenskap av den främsta stormakten i Asien och Stillahavsområdet har USA stärkt sin globala ställning. Mot bakgrund av att flera säkerhetspolitiska problem varit bestående sedan det kalla kriget, såsom Taiwanfrågan och Koreafrågan, är det kanske inte förvånande att USA:s övergripande strategiska prioriteringar i regionen består. Emellertid har flera förutsättningar förändrats, exempelvis har territoriella dispyter blivit mer framträdande. 2011 lanserade Obamaadministrationen återbalanseringen, delvis på grund av regionens ökande betydelse för USA:s framtid, bland annat för ekonomisk tillväxt. Dessutom är Kina mer tydligt en tänkbar geopolitisk rival. Återbalanseringen omfattar hela bredden av amerikansk säkerhetspolitik från ekonomiska frågor till försvarspolitik. Exempelvis är det eventuella frihandelsavtalet the Trans-Pacific Partnership, TPP, en viktig del av återbalanseringen. USA eftersträvar att utveckla sina relationer med Fjärran Östern så att de blir mer lika landets starka transatlantiska relationer. En viktig del i detta är att USA försöker utveckla sina allianser till att bli en del av ett nätverk där även partner, framförallt strategiska partner, ingår. Detta förändringsarbete är en viktig del i återbalanseringen. Utvecklingen av återbalanseringen och moderniseringen av allianserna sker i växelverkan. Samtidigt måste USA beakta olika sidor av den regionala utvecklingen, såsom upprustning samt regional samverkan.