Kognitiva System. Teknisk Prognos 2015

Kognitiva system är ett samlingsbegrepp som används för områden som sträcker sig från rent tekniska lösningar till större konstellationer av människor och teknik (sammansatta kognitiva system). Gemensamt för dessa är att de, på systemnivå, uppvisar ett målinriktat beteende och har förmåga att anpassa sitt beteende till förändringar i sin omgivning för att uppnå sina mål. Den militära domänen är i allt högre grad beroende av förmågor som endast kan realiseras i teknisk form, då den mänskliga förmågan är gränssättande i de mycket snabba förlopp som kännetecknar strid som genomförs med kvalificerade vapensystem. Exempel på sådana system är farkoster med autonom funktionalitet, helautomatiska luftvärnssystem och till hög grad automatiserade övervakningssystem. De tekniska framstegen har lyft behovet av att bättre förstå samspelet mellan människa och teknik. Detta då ett antal frågor aktualiseras när människan ska samverka med maskiner/system som i allt högre grad utför uppgifter som tidigare hanterades av människor. Ansvar, funktionsfördelning och etiska aspekter är bara några av de hänsynstaganden som måste hanteras. Områdena kognitiv radio och kognitiva sensorsystem beskrivs särskilt i denna rapport. De visar hur "traditionella" tekniker kan ges en helt ny betydelse genom att tillföra kognitiva förmågor. Kognitiv radio har potentialen att kraftig avlasta tekniska ledningsfunktioner och samtidigt bidra till en ökad flexibilitet hos den militära organisationen genom att medge snabba omkonfigurationer av kommunikationsnät. Kognitiva sensorsystem kan på samma sätt komma att revolutionera vilken typ av information som kan komma att finnas tillgänglig för lägesbilder och vapensystem, utan att egentligen omfatta nya typer av sensorer eller fler sensorer. Flera av de andra exemplen som tagits upp visar på liknande fenomen. Rapporten beskriver TRL (Technology Readiness Levels) nivåer för ett flertal av de tekniska exemplen och rekommenderar att Försvarsmakten fortsättningsvis bör bevaka dessa delområden av kognitiva system. Det påpekas också att de problem som identifierats med människa-system interaktion i domänen måste bevakas. Det komplementära synsättet på funktionsallokering i människa-maskin-system ses som särskilt lovande, givet att den tekniska utvecklingen kommer att medge dess realisering.