Anpassningsförmåga hos nästa generations flygsystem - Utmaningar, behov och framgångsfaktorer

Utvecklingen av flygstridskrafter går mot högre prestanda hos vapen och plattformar, sensorer med lång räckvidd och verkan med komplexa system av system. Denna utveckling ger allt snabbare stridsförlopp där strid sker med system i samverkan. Nästa generations flygsystem kommer sannolikt att bestå av komplexa nätverk av både bemannade och obemannade enheter som utbyter och använder stora mängder information. Detta ställer krav på god informationshantering. Samordning och interoperabilitet är centrala för både nationellt försvar och internationella insatser. Stridens natur innebär att ordinarie kommunikationssätt och informationsdelning inte alltid kan upprätthållas eller inte alltid uppnår önskad effekt. Därför måste det sociotekniska systemet som helhet ha förmåga att anpassa sig för att minimera funktionsoch förmågebortfall. För att erhålla en bättre uppfattning om vad anpassningsförmåga innebär för nästa generations flygsystem genomfördes en orienterande studie av framgångsfaktorer för anpassningsförmåga i det nuvarande och framtida flygsystemet. Genom att utgå från aktuell forskning inom anpassningsförmåga visar denna rapport hur dessa grundläggande principer kan användas för att analysera tekniktrender, trender inom militär ledning och Försvarsmaktens arbete med nuvarande och nästa generations flygsystem. Rapporten beskriver hur anpassningsförmåga är relevant för nästa generations flygsystem vad gäller bl.a. doktrin, strategi, taktik, organisation, träning, teknik och logistik. Rapporten ger även förslag på fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet för att öka anpassningsförmågan och uppdragseffektiviteten i den framtida flygoperativa miljön på kort och lång sikt.