Managing Communal Conflict in Africa

Författare:

  • Daniel Torbjörnsson

Publiceringsdatum: 2016-02-11

Rapportnummer: FOI-R--4226--SE

Sidor: 38

Skriven på: Svenska

Nyckelord:

  • Afrika
  • afrikansk säkerhet
  • konfliktanalys
  • konfliktlösning
  • fredsfrämjande insatser
  • Sudan
  • Demokratiska republiken Kongo

Sammanfattning

En stor andel av väpnade konflikter sker mellan ickestatliga aktörer, på lokal nivå. Dessa konflikter är vanligt förekommande på den afrikanska kontinenten, där de har haft förödande konsekvenser för mänsklig säkerhet: höga dödstal, förlorade möjligheter till försörjning och storskalig flykt. Vidare löper lokala konflikter en risk att ge bränsle till större, nationella konflikter och därmed bidra till att destabilisera hela länder, och i vissa fall även regioner. Lokala konflikter kan ofta uppstå i anslutning till inbördeskrig, och kvarstår i många fall även efter att det officiellt råder nationell fred. Denna tendens att nationella och lokala krig samexisterar ökar sannolikheten för att lokala konflikter utspelar sig i områden till vilka Förenta Nationernas (FN:s) fredsbevarande insatser sänds. Sedan kalla krigets slut har FN:s fredsbevarande insatser satts in allt mer komplexa situationer. Ett större fokus på inbördeskrig, främst i Afrika, har medfört nya utmaningar som kräver nya strategier för fredsinsatser. Stora reformer har genomförts, vilka har breddat FN:s fredsfrämjande verktyg till att inkludera såväl politiska-, humanitära- och polisiära komponenter vid sidan av den militära funktionen. Trots detta omfattande reformarbete har FN:s fredsbevarande missioner visat sig vara ofullständigt utrustade för att hantera konflikter på lokal nivå. Denna rapport ämnar utforska trender och orsaker till lokala konflikter i Afrika, samt illustrera hur FNs fredsinsatser har hanterat dem. Slutligen presenteras ett antal policyrekommendationer som, om de implementeras, kan öka effektiviteten med vilken fredsbevarande operationer tar sig an lokala konflikter och fredsbyggande på lokal nivå. Rekommendationerna kan delas in i fyra breda kategorier: ökad rörlighet för militär personal; ökat fokus på, samt mer resurser till, underrättelseinhämtning och analys; ökad prioritet för lokala konfliktlösningsinitiativ; samt undersöka möjligheterna att införa ett skarpare sanktionssystem för att sätta press på motvilliga regimer och eliter som agerar spoilers.