Oljekrishantering - en nordisk utblick med fokus på förbrukningsdämpande åtgärder
Publiceringsdatum: 2016-02-22
Rapportnummer: FOI-R--4229--SE
Sidor: 66
Skriven på: Svenska
Nyckelord:
- energikris
- oljekris
- ransonering
- förbrukningsdämpning
- Norden
Sammanfattning
Syftet med föreliggande studie är att öka kunskapen om hur förbrukningsdämpande åtgärder kan användas som ett verktyg för att hantera en energikris. Fokus ligger i studien på oljeområdet. I rapporten påbörjas utvecklandet av ett analytiskt ramverk för att studera åtgärder för att hantera energikriser. Det svenska systemet beskrivs och en utblick görs mot tre nordiska grannländer för att studera vilka regelverk och organisatoriska lösningar som används och hur synen på oljekrishantering ser ut i de olika länderna. Som grund för analysen används både skriftliga källor och intervjuer med olika aktörer. Systemen för energikrishantering skiljer sig åt mellan olika länder. Det handlar exempelvis om regelverk, berörda aktörer, allmän krismedvetenhet, tillgängliga tekniker, verktyg och styrmedel samt hur snabbt åtgärder kan initieras och få verkan. Behovet av förbrukningsdämpande åtgärder kan påverkas av synen på vilka kriser som kan uppkomma vilket i sin tur kan bero på bl.a. historiska erfarenheter. Institutionella faktorer som regelverk (t.ex. det som styr samarbetet inom IEA (International Energy Agency) och befintliga EU-direktiv) och normer (t.ex. företagens roll i krisberedskapen) är också viktiga. Energisystemets struktur, vad gäller både beroendet av olika energikällor, dess tillförlitlighet och deras flexibilitet påverkar också behovet av och förutsättningarna för att genomföra förbrukningsdämpande åtgärder, t.ex. ransonering. De studerade länderna Sverige, Finland, Norge och Danmark skiljer sig åt på flera sätt. Medan Norge och Danmark är nettoexportörer av olja är Sverige och Finland stora importörer av olja från bl.a. Ryssland. Kraven på Norge och Danmark från IEA är därför lägre och behovet av förbrukningsdämpande åtgärder bedöms heller inte vara så stort i dessa länder. På grund av de krav som ställs inom bl.a. EU-regelverk och IEP-avtalet (det avtal som är grunden för IEA) finns det trots det ett visst tryck på Danmark att ta fram planer för denna typ av åtgärder. Finland, å andra sidan, har ett väl utvecklat system för energikrishantering med större oljelager än övriga länder, ett väl utvecklat samarbete med industrin och ett existerande regelverk för ransonering, om än i behov av uppdatering. Samtliga studerade länder ser frigörande av oljelager som den primära åtgärden att hantera en energikris om inte marknaden klarar av detta. Utöver det finns det såväl mindre och enklare åtgärder som till exempel informationskampanjer och hastighetsbegränsningar som mer omfattande åtgärder som i större grad påverkar företag och hushåll. En sådan mer omfattande åtgärd är ransonering som i samtliga studerade länder endast ses som en sista utväg vid mer långvariga störningar. Medan Finland arbetar med att modernisera sina system för ransonering pågår inte motsvarande arbete i Danmark eller Norge. I Norge har ett relativt omfattande ransoneringssystem avvecklats. I Sverige har ett arbete för att ta fram ett system för förbrukningsdämpning påbörjats där ransonering är ett verktyg. Även om mer genomgripande planer saknas för förbrukningsdämpande åtgärder, förutom i Finland, har såväl Danmark som Sverige genomfört analyser av de åtgärder som står till buds. Analyserna avser vilka effekter åtgärderna kan leda till. Den svenska analysen beskriver även hur åtgärderna passar in i befintliga regelverk. Det pågår i dagsläget dock inget systematiskt arbete för att följa upp dessa analyser. I samtliga länder förväntas oljebolagen spela en viktig roll i energikrishanteringen. Olika typer av särskilda organisationer för hanteringen finns på plats. I vissa av länderna är dessa organisationers roll specificerad i lagstiftning (t.ex. vad gäller de s.k. poolerna i Finland och den centrala lagringsenheten i Danmark). Det ses bland de intervjuade som en stor utmaning att kunna fatta beslut om när det är rätt tidpunkt för att genomföra förbrukningsdämpande åtgärder i allmänhet och för ransonering i synnerhet. Det senare innebär ett kraftigt ingrepp i marknadens funktion och kräver stora administrativa resurser. Vid intervjuerna uttrycktes en önskan om ökat samarbete och samordning mellan de olika nordiska länderna eftersom åtgärder som genomförs i ett land lätt spiller över mellan länderna. Det innebär inte nödvändigtvis att systemen ska se likadana ut eftersom vissa skillnader kan motiveras av de olika ländernas förutsättningar. I denna förstudie identifieras ett antal intressanta områden för vidare forskning. Det handlar exempelvis om hur det återupptagna arbetet med civilt försvar kan samspela med energikrisplaneringen. En annan frågeställning är om och i sådana fall hur ett försämrat säkerhetspolitiskt läge kan påverka energikrisplaneringen. Vidare föreslås scenariobaserad forskning om robusta strategier avseende förbrukningsdämpande åtgärder och energikrishantering i stort.