The Russian wake-up call to Europe. French, German and British security priorities

Författare:

  • Anna Sundberg
  • Johan Eellend
  • Niklas Rossbach

Publiceringsdatum: 2016-06-09

Rapportnummer: FOI-R--4270--SE

Sidor: 157

Skriven på: Engelska

Nyckelord:

  • Frankrike
  • Storbritannien
  • Tyskland
  • europeiska stormakter
  • Ryssland
  • Ukraina
  • säkerhetspolitik
  • försvarspolitik
  • hotuppfattning
  • EU
  • NATO
  • återförsäkransåtgärder.

Sammanfattning

Denna studie analyserar om och hur de tre europeiska stormakterna - Frankrike, Storbritannien och Tyskland - har förändrat sin respektive säkerhets- och försvarspolitik i förhållande till de aktuella säkerhetshoten, i synnerhet Rysslands förändrade säkerhetspolitiska agerande och militära uppbyggnad. Studien visar att Frankrike, Storbritannien och Tyskland betraktar Rysslands agerande som en allvarlig säkerhetspolitisk utmaning och de är alla engagerade i NATO:s militära återförsäkransåtgärder i Östersjöområdet. Den globala terrorismen betraktas dock som det främsta hotet och en stor del av deras uppmärksamhet och resurser är därmed riktade till säkerhetsutmaningarna på den södra flanken. Detta engagemang kan påverka NATO:s östra och norra flank eftersom stormakternas begränsade resurser inskränker deras militära och säkerhetspolitiska handlingsutrymme. De pågående militära reformerna kommer inte att förändra detta i närtid. Men samtidigt har Tyskland genom sitt geografiska läge och Storbritanniens genom sina åtaganden i NATO visat allt större uppmärksamhet mot säkerheten i Östersjöområdet. Frankrike är också fast beslutet att fortsätta sina åtaganden i regionen, om än i mindre utsträckning än vad som ursprungligen planerats. Gemensamt för Frankrike och Storbritannien är att de fortsätter att se sig själva som stormakter med global räckvidd - trots sina brister. De har därför svårt att göra strategiska val, mellan inre och yttre säkerhetshot och mellan olika geografiska områden. Genom sin roll i EU och som medlare i Ukraina, har Tyskland internationella roll stärkts och landet framstår som mer öppet för att använda militär medel som ett utrikespolitiskt verktyg.