Peace in Mali?

Sedan ett fredsavtal skrevs under mellan den maliska regeringen och två sammanslutningar av väpnade grupper - CMA och Plattformen - sommaren 2015 har framstegen i att implementera avtalet varit få. Två av avtalets områden - Socioekonomisk och kulturell utveckling samt Rättvisa, försoning och humanitära frågor - har fått stå tillbaka för områdena Politisk och institutionell reform och Försvar och säkerhet. Bristande förtroende parterna emellan och avsaknad av en gemensam vision för en varaktig fred har dock försvårat implementering även inom dessa områden. Under 2016 har också de väpnade grupperingarna kommit att överträda eldupphöravtalet och stridigheter om territoriell kontroll fortsätter. En stor del av problemet ligger i hur fredsavtalet är formulerat. Avtalet skrevs under efter påtryckning från det internationella samfundet utan att alla detaljer var färdigförhandlade. Istället för implementering av överenskommelserna har därför de 16 månader som avtalet varit i kraft handlat om förhandling och politisk manövrering. Problemet grundar sig också i att avtalet bara reglerar konflikten mellan nord och syd utan att ha funnit lösningar på övriga konflikter som finns i Mali: konflikten mellan grupper i nord som bl.a. lett till eldupphöröverträdelserna samt den ideologiska konflikt som ligger till grund för de extremistgrupper som idag utgör det största säkerhetsproblemet i landet. Fredsprocessen har inte heller skapat ett ägarskap för freden hos lokalbefolkningen och civilsamhället. Den bristande implementeringen av fredsavtalet är mycket oroande. Samtidigt skulle inte enbart en kraftsamling kring avtalets implementering från parterna räcka till för att skapa en hållbar fred i Mali. Behovet av fortsatt dialog kopplad till implementeringen innebär dock en möjlighet att behandla även olösta frågor och säkerställa att fredsprocessen utvidgas till att inkludera både frågor och delar av befolkningen som tidigare varit exkluderade från processen.