Ledning av sammansatta system med autonoma förmågor

Den militära utvecklingen med allt snabbare stridsförlopp gör att smarta teknologier med autonom funktionalitet blir allt viktigare. Hittills har diskussionen om autonoma system framförallt handlat om systemens potentiella tillämpningar och interaktionen mellan operatör och system. Ledning och samverkan mellan mänskliga operatörer och autonoma system i komplexa konstellationer har däremot inte studerats i samma omfattning. Rapporten beskriver en explorativ intervjustudie med personal inom Försvarsmakten om en rad olika tänkbara automatiserade eller "autonoma" funktioner och förmågor som beskrevs i "förmågekort". Vissa av dessa förmågor är redan delvis tillgängliga, medan antingen tekniska eller operativa utmaningar återstår för att erhålla andra förmågor. Intervjustudien omfattade förväntad nytta och risker med autonoma funktioner och förmågor, utmaningar för ledning av autonoma system samt viktiga aspekter av flexibel och situationsanpassad ledning av autonoma system. Där detta är möjligt har de intervjuade identifierat utmaningar som behöver övervinnas inom områdena ledningsmetodik, styrning och ledningssystem för att uppnå den förväntade nyttan. Resultaten visar ett brett spektrum av möjligheter och utmaningar inom ledning av autonoma förmågor avseende bland annat navigering, inriktning och behandling av sensordata, självskydd, verkan, samband och IT-system. Av dessa är automatisering av funktioner och förmågor kopplade till sensorsystem, navigering, samband och ITsystem redan operativa eller mest troliga i närtid, medan automatisering av verkan är mest problematisk även från ett ledningsperspektiv. Flera intervjuade lyfte fram och exemplifierade den potentiellt ökande graden av komplexitet i stridsförlopp med kombinationer av kompetenta autonoma funktioner, med medföljande ledningssvårigheter. Vidare beskrevs under flera intervjuer flexibilitet hos autonoma funktioner som centralt under uppdrag på grund av stridens inneboende dynamik och oförutsägbarhet. Ledning av autonoma system förutsätter möjligheten att flexibelt definiera till vilken grad olika funktioner och förmågor som ska vara autonoma och vilka roller som styr systemen, även under oförutsedda och kraftigt degraderade omständigheter. Förslag på framtida studier ges inom ett flertal områden.