Två grundläggande koncept för ledning av framtida militära operationer

Försvarsmakten ska ha förmåga att verka inom ramen för totalförsvaret och tillsammans med andra internationella aktörer, hantera ett förändrat säkerhetsläge och nya militära angreppssätt samt hantera de utmaningar och möjligheter som den tekniska utvecklingen medför. Detta påverkar i hög grad ledningsområdet. Inom ramen för Försvarsmaktens Huvudstudie Ledning bidrar FOI och FHS med utveckling av koncept för ledning av militära operationer i tidsperspektivet 2025- 2035. Militära koncept beskriver möjliga tillvägagångssätt för att lösa militära problem. Denna rapport beskriver och motiverar två grundläggande ledningskoncept: (1) Situationsanpassad ledning och (2) Ledning av situationsanpassad effekt. De två koncepten har utvecklats för att visa två olika sätt att hantera framtidens ledningsutmaningar. De ska ses som grundläggande koncept som visar två sidor av ett utfallsrum. För att utforma, beskriva och kvalitetssäkra ledningskoncepten har ett antal utgångspunkter tagits fram i form av begrepp, ledningsfunktioner, ledningsprinciper, krigföringsprinciper, ledningsbehov, framtida operationsmiljö och konceptdimensioner. Det som primärt skiljer de två grundläggande koncepten åt är graden av förmågebredd. Konceptet för situationsanpassad ledning (K1) utgår från stor förmågebredd där chefer leder sammansatta förband som i stor utsträckning är självförsörjande. Konceptet för ledning av situationsanpassad effekt (K2) utgår istället från specialiserade enheter med en hög grad av expertis som sätts samman flexibelt utifrån situationen. I K2 förmedlas resurser och effekt i form av tjänster. Försvarsmaktens framtida ledningskoncept kommer att innehålla delar av både K1 och K2, det vill säga röra sig i hela utfallsrummet. Ledningen ska kunna vara centraliserad eller decentraliserad och förbanden som leds kommer att ha olika grad av förmågebredd. Nästa steg är att skapa ett koncept som beskriver ledningens föränderliga placering i utfallsrummet.