Boko Haram. On the verge of defeat or a long term threat?

Boko Haram har bedrivit väpnad kamp mot den nigerianska staten sedan 2009. I början av 2015 kontrollerade man stora delar av delstaten Borno, utropade ett "kalifat" och svor lojalitet till Daesh. Sedan dess har gruppen förlorat merparten av sitt territorium, splittrats i två fraktioner (ledda av Shekau och al-Barnawi) och pressats hårt av den nigerianska försvarsmakten och dess allierade. Trots detta tyder lite på att terrorgruppen är på väg att besegras och risken för att al-Barnawis Daesh-affilierade fraktion återigen växer sig starkt är påtaglig. Syftet med denna studie är att analysera Boko Harams strategiska uthållighet. Detta görs genom att studera gruppens ledarskap, ideologi och strategi; operativa förmåga; finansiering och logistiska stödfunktioner; propaganda, rekrytering och folkligt stöd; samt externa stöd i syfte att identifiera gruppens styrkor och svagheter. Vidare behandlas de aktörer som bekämpar Boko Haram. Studien visar att Boko Harams framväxt underlättades av strukturella faktorer, såsom utbredd fattigdom i norra Nigeria, motsättningar mellan kristna och muslimer, misstro mot statsmakten, porösa landsgränser, framväxten av salafistisk islam, samt att den nigerianska försvarsmakten var illa rustad. Sedan 2015 har säkerhetssektorn stärkts i regionen då den nigerianska försvarsmakten etablerat en brigad i Borno, det regionala samt internationella militära samarbetet förbättrats, samt privata militära företag och civila miliser bidragit med bland annat underrättelseförmågor i kampen mot Boko Haram. Parallellt med denna utveckling har Boko Harams inflytande minskat. Orsakerna är flera. Bland annat kan noteras att det folkliga stödet till gruppen minskat till följd av hänsynslöst våld mot civila; samt att gruppens operativa förmåga försvagats till följd av försämrade möjligheter att finansiera sig och vinna militära framgångar - faktorer som påverkat möjligheten till nyrekrytering. I nuläget råder ett slags dödläge, där en av de två fraktionerna (under Shekau) huvudsakligen utför attacker mot civila måltavlor, medan den andra (ledda av al- Barnawi) främst attackerar polis och militära styrkor. På kort sikt förväntas Shekaus fraktion åsamka mest skada, givet sitt urskillningslösa våld mot civila, medan al-Barnawis fraktion utgör det avgjort större hotet mot regeringen på sikt. Faktorer som kan bli avgörande för konflikten mellan Boko Haram och regeringen är om den nigerianska armén utvecklar förmågan att lokalisera och oskadliggöra fraktionernas ledare; om det internationella samarbetet mot Boko Haram stärks eller försvagas; om de civila miliserna blir ett säkerhetshot mot staten; om andra säkerhetshot tvingar den nigerianska staten att prioritera; om omfattande strider utbryter mellan Boko Harams fraktioner; samt om al-Barnawi lyckas provocera fram ytterligare våld mellan muslimer och kristna i Nigeria.