Syftet med rapporten är att ge en översikt av europeisk kemikalielagstiftning och hur den påverkar den svenska försvarssektorn. Större delen av kemikalie-lagstiftning är idag reglerad på EU-nivå. Regler i EU-förordningar gäller direkt i alla medlemsländer. För att skydda människors hälsa och miljö mot oacceptabla risker med kemikalier finns möjligheten att begränsa användandet av specifika kemikalier. En begränsning kan gälla alla ämnen som sådana eller ingående i en blandning eller i en vara. Dessutom kan ämnena bli föremål för rättsliga krav för att hantera de risker de medför. Vid forskning och utveckling samt för försvarssektorn finns undantag från dessa regler specificerade. Det är idag möjligt att på nationell basis ge undantag från REACH för användandet av specifika kemikalier i försvarsändamål. Trots undantaget så riskerar lagstiftningen få stor påverkan på försvarssektorn då den i allt högre grad blir mer och mer beroende av privata tillverkare och leverantörer. Dessa kan ur ett kostnadshänseende negligera försvarssektorns behov då den endast utgör en liten del av marknaden, vilket kan medföra uteslutandet av nyckelkemikalier i produkter eller flytt av tillverkning till andra delar av världen. Det sistnämnda riskerar att ge en otillförlitlig försörjningskedja av viktiga produkter. Dessutom bygger lagstiftningen på att undantag ges i de respektive länderna och idag är det få länder som har utnyttjat undantaget, Sverige inkluderat. Den svenska och europeiska kemikalielagstiftningen är mycket omfattande och det rekommenderas att bedriva ett kunskapsuppbyggande arbete inom sin organisation med avseende på dessa lagstiftningar för att kunna hantera tillstånd, restriktioner och förbud. Med en djupare kunskap om kemikalielagstiftningarna så bedöms forskning och produktutveckling på längre sikt bli mer kostnadseffektiv.