Metodik för sårbarhetsvärdering av flygbaser

En metodik för värdering av flygbasers sårbarhet när den utsätts för väpnade angrepp, med i första hand splitterstridsdelar, beskrivs. Arbetsmetoden kan vara användbar även vid analys av andra stora anläggningar, som t.ex. hamnar. Den föreslagna metodiken anger ett tillvägagångssätt för att värdera sårbarheten hos allt från enskilda objekt till en hel flygbas. Ett antal svårigheter tillkommer vid värdering av komplexa och geografiskt spridda system av system, jämfört med värdering av en enskild vapenplattform. Inledningsvis, vilken eller vilka riktpunkten för angriparens vapen ska väljas, då dennes underrättelseläge är okänt. Det ställs också höga krav på förståelsen för de olika delsystemens beroenden av varandra för att kunna utvärdera vilka förmågor som är utslagna och vilka som fortfarande är tillgängliga efter ett angrepp. Det är förhållandevis enkelt att uppskatta antalet skadade flygförare eller olika skadade objekt, men de resultat som tas fram bör även utgöra underlag för att beskriva basens förmåga att utföra sina huvuduppgifter efter ett angrepp. Resultatmängden leder också till en svårighet med att välja ut det som ska presenteras. För att värderingens syfte och mål skall uppfyllas är det viktigt med en fungerande dialog mellan beställare och utförare. Ett syfte med denna metodikbeskrivning är att båda parter ska få en gemensam bild av metodik och informationsbehov. En slutsats är att tillgängliga analysverktyg behöver vidareutvecklas och att modeller av vanliga objekt på en flygbas, t.ex. fordon och byggnader, bör skapas och läggas i ett bibliotek som underhålls över tiden, detta för att möjliggöra en rationell värdering. Att sårbarhetsvärdera flygbaser redan under projekteringsstadiet ger viktig kunskap om hur basen bör utformas. Dessutom kan de redan beskrivna delar av flygbasen återanvändas när förändringar i hotbilden senare kräver förnyade utvärderingar.