Identification of Biomarkers of Chemical Warfare Agents - Report 6: Final report PA-24

Project Agreement 24 (PA24) mellan FOI och Agency of Defense Development of the Republic of Korea (ADD) syftar till att undersöka livslängden hos biomarkörer som påvisar exponering för kemiska stridsmedel. Grupper av råttor har exponerats för sarin, VX och senapsgas i olika halter. Vid olika tidpunkter (1,2,4,7,14,21 och 28 dagar efter exponering) har grupperna avlivats och provtagits. Plasman från djuren har delats i tre, en del till ADD, en del till FOI och den tredje i reserv. Proverna har analyserats med olika metoder: tyrosinaddukter med sarin och VX samt fluoridregenererad sarin och regenereringsprodukten EMPF från VX. Senapsgas har analyserats som frisatt tiodiglykol (FOI) och som en addukt till albumin, analyserad som en modifierad tri-peptid (ADD). Resultaten överensstämmer mycket bra mellan ADD och FOI där samma prover analyserats, trotts att metoderna för provupparbetning skiljt. Tyrosinaddukterna med sarin har en livslängd på ca 14 dagar. Detta är även tiden där sarinregenerering är möjlig, troligtvis pga. att sarinet regenereras från denna källa. Regenerering av EMPF är möjlig under endast 4 dagar, 7 vid ADD men med extremt låg intensitet. Detta beror sannolikt på att skillnaden i reaktivitet leder till att olika reaktionsprodukter bildas av VX och sarin. Senapsgas kan detekteras under hela provtagningsperioden med båda metoderna som använts. Det är dock klart att analys av albuminaddukten (S-HETE-CPY) absolut är att föredra, då metoden är stabilare och att risk föreligger för exponering för tiodiglykol, vilket kan leda till falska positiva utslag. Försök med identifiering av nya biomarkörer för exponering för cyanklorid har även genomförts. Vi har genomfört försök in vitro, där standarder, blod och lungsköljvätska har exponerats för cyanklorid. Vi undersökte om likheterna med två andra mera undersökta ämnen kunde ge liknande markörer som modifierade fosfatidylglycerolmolekyler i lungan som vi tidigare upptäckt vid klorgasexponering och om cyanklorid kan klippa proteiner på samma sätt som cyanbromid. Cyanbromid används regelmässigt för att klippa proteiner och ger ett mycket karaktäristiskt klyvmönster. Tyvärr visade sig ingen av dessa hypoteser stämma.