Bestämning av 14C i marin biota under en årscykel

Utifrån ett strålskyddsperspektiv är 14C en viktig radionuklid eftersom den på lång sikt bidrar till den kollektiva effektiva stråldosen till människa. En antropogen utsläppskälla av 14C är normal drift av kärnkraftverk och 14C kan ses anrikat, via fotosyntes, i växter och djur i närheten av kärnkraftverk. I ett miljöövervakningsprogram är det därför av intresse att bestämma 14C koncentrationer i terrester och marin biota. För att sätta upp en kostnadseffektiv metod för bestämning av 14Caktivitetskoncentration i marin biota har en metod validerats för bestämning av 14C i blåstång, blåmussla och fisk med vätskescintillationsmätning (LSC). En pilotstudie för bestämning av 14C i havsvatten har också genomförts. För bestämning av 14C i biota, torkades, homogeniserades och förbrändes prov vid temperaturer upp till 900°C under fem timmar, och den koldioxid som bildades under processen mättes sedan med avseende på 14Cinnehåll med LSC. Metoden som presenteras i det här arbetet gav ett kemiskt utbyte på 81,5(1,2) % för prover med kolinnehåll upp till 0,5 g. Prover innehållande 14C från 18 till 10 000 Bq per kg torrvikt kan bestämmas och en utvidgad mätosäkerhet på 10 % (k=2) vid aktivitetskoncentrationer kring 230 Bq/kg C kan erhållas. Metoden bedöms kunna användas för flera olika organiska matriser med förutsättningen att kolinnehållet i det som prov som ska förbrännas är maximalt 0,5 g. I det här arbetet rapporteras 14C-aktivitetskoncentrationer i blåstång-, blåmussel- och fiskprover insamlade under en årscykel. Pilotstudien för bestämning av 14C i havsvatten ledde till en metoddesign som kan testas och valideras framgent.