Dricksvatten från ytvattentäkt efter ett radioaktivt nedfall

Riskerar vårt dricksvatten att bli otjänligt efter ett radioaktivt nedfall? Fyra teoretiska modeller anpassades och kopplades samman för att beräkna kontaminationen av radioaktiva ämnen i dricksvatten från en ytvattentäkt. Källtermen, spridningen i atmosfären, processerna i en ytvattentäkt och reningseffekten av olika beredningssteg i ett vattenverk beräknades och simulerades. Scenarierna var ett utsläpp till följd av en allvarlig kärnreaktorolycka samt en kärnladdningsexplosion. Aktivitetskoncentrationerna (Bq/l) i dricksvattnet beräknades för relevanta radionuklider, normerades mot olika depositionsnivåer av cesium-137 och jämfördes med Europeiska unionens råds gränsvärden för radioaktiva ämnen i dricksvatten efter ett stort utsläpp. Simuleringarna visar att det, vid depositionsnivåer på över 100 kBq/m2 cesium-137, finns risk att EU:s gränsvärden för jodisotoper överskrids de första dygnen efter ett svårt reaktorhaveri. I kärnvapenscenariot, vid samma depositionsnivå, beräknades aktivitetsnivåerna för såväl jodisotoper som strontiumisotoper och radionuklider med en halveringstid längre än 10 dygn, överskrida gränsvärdena under de första veckorna och upp till 3-4 månader efter nedfallet, beroende på vattenverkets beredningsprocess. Slutligen validerades modellen med mätdata från kärnkraftsolyckorna i Tjernobyl och Fukushima. De beräknade resultaten visar på en god överenstämmelse med verkligheten.