Initiering av drivdelar vid beskjutning

Vid beskjutning av exempelvis ett stridsfordon med pansarvärnsvapen genereras ibland heta fragment med hög hastighet som verkar mot komponenter eller besättning i fordonet. Drivdelar för ammunition upptar inte sällan en förhållandevis stor del av utrymmet, och det är ett välkänt faktum att krutet i en drivdel kan initieras i kontakt med små heta metallpartiklar eller vid anslag från större snabba splitter. Den verkan som uppnås från ett visst vapen kan då ändras från obetydlig till fullständig utslagning. I denna studie sammanfattar vi litteraturen på området med fokus på vilka fysikaliska fenomen som styr denna typ av initiering, samt hur dessa fenomen kan beskrivas med beräkningsmodeller. I första hand eftersöks enkla modeller som kan användas på plattformsnivå, men även mer detaljerade fenomenbaserade modeller som kan nyttjas för att generera data till modeller på plattformsnivå. Studien inkluderar också en kortfattad beskrivning av några kanonkrut, samt vilka försök som är relevanta för att bedöma känslighet och kalibrera beräkningsmodeller. Avslutningsvis ger vi några förslag avseende försök och beräkningsmodeller för att driva arbetet vidare.