Teoretiska utgångspunkter för utveckling av en värderingsmetodik för skadetålighet - En förstudie

Försvarsmaktens fartyg ska kunna verka under varierande hotbilder där sannolikheten för att överleva ett hot beror av fartygssystemets angripbarhet och verkanstålighet. Det finns behov av att optimera fartygens verkanstålighet såväl viktmässigt som ekonomiskt. I detta ingår att kunna göra jämförelser mellan åtgärder som ger ökad stryktålighet och åtgärder som ger ökad skadetålighet. Verkanståligheten uppnås genom en kombination av tekniska system och manuella insatser. I nuläget saknas modeller för att värdera de manuella insatser som görs inom ramen för skadetåligheten. Rapporten redovisar ett antal teoretiska ramverk och modeller med potential att användas som underlag för att ta fram en skräddarsydd metodik för värdering av människans insatser inom ramen för skadetålighet. Ramverken kan användas som stöd för resonemang om besättningens kompetens och modelleringen kan nyttjas för att åskådliggöra tidskritisk verksamhet, spatiala aspekter och ledning. Systemsäkerhetsbegreppet bidrar med angreppssätt för att komma fram till balansen mellan teknik och människa. De teoretiska ansatserna bedöms vara lämpliga utgångspunkter för en fortsatt utveckling av värderingsmetodiken. En komplett analys av skadetåligheten förutsätter dock framtagning av nödvändigt dataunderlag med avseende på besättningens såväl som fartygets egenskaper. En viktig aspekt är att metodiken både tar hänsyn till kontexten avseende den yttre striden och de ömsesidiga beroenden som finns mellan inre och yttre strid.