The role of the military in Putin's foreign policy: An overview of current research

Den ryska krigsmakten har genom århundradena haft en påtaglig roll i utrikespolitiken. Rollen har skiftat över tiden, beroende på militärens vilja och förmåga att påverka formandet av Rysslands relationer med omvärlden. Militären har främst växlat mellan tre idealtyper: den lojale tjänaren åt den politiska ledningen; den självsvåldiga utövaren av utrikespolitik; samt bromsklossen, som inte vill eller kan bidra till att forma internationella relationer. Under Vladimir Putins tid vid makten har militären kommit att bli en framträdande aktör i rysk utrikespolitik. Rapporten ger en översikt över den roll som litteraturen inom forskningsområdet civil-militära relationer och kompletterande källor tilldelat krigsmakten sedan Putins makttillträde (2000-2019). Den presenterar också ett analytiskt verktyg, baserat på de tre idealtypsrollerna samt på forskningsrön rörande civil-militära relationer under de sovjetiska och tsarryska epokerna. Den ryska krigsmakten har utvecklats från en självsvåldig utövare under Jeltsin till en lojal tjänare under den senare Putineran. Detta innebär att rysk användning av militärt våld och hot mot andra länder numer speglar den politiska ledningens vilja och intentioner. Den starka politiska kontrollen över krigsmakten är dock inte nödvändigtvis bestående. Om det ryska samhället utsätts för stora omvälvningar kan vi förvänta oss att militären antar rollen som en självsvåldig utformare av rysk utrikespolitik.