Militär tredjepartssamverkan mot 2045: Ett kunskapsunderlag och metodtest

Sedan kalla krigets slut har svensk säkerhetspolitik i ökad utsträckning fokuserat på att bygga säkerhet i samverkan med andra. Den så kallade solidaritetsförklaring som Sverige antog 2009 stipulerar att man inte avser förhålla sig passivt vid ett angrepp på en EU-medlem eller nordisk stat, och förväntar sig att de agerar på samma sätt om Sverige angrips. Genom detta har förmågan till militär samverkan genom att ge eller erhålla militärt stöd - här kallat tredjepartssamverkan - blivit en central del av svensk säkerhetspolitik. Denna rapport syftar till att öka förståelsen för tredjepartssamverkan och därtill kopplade möjligheter och begränsningar mot 2045. Den består i huvudsak av två delar. Den första består i ett kunskapsunderlag kring hur tredjepartssamverkan blivit en utgångspunkt för det svenska försvaret, vad som krävs för effektiv samverkan samt exempel på hur Norge har organiserat detta. Den andra består i framtagandet och användandet av en metod för att studera hur framtida möjligheter till tredjepartssamverkan med centrala aktörer kan utvecklas mot 2045 utifrån olika framtidsutvecklingar och konfliktsituationer. Analysen fokuserar på militärt stöd till eller baserat i Sverige. Rapporten utgör ett första underlag för vidare arbeten på temat, som kan inkludera fördjupade studier samt stöd till spel och scenariobaserade diskussioner kopplade till tredjepartssamverkan.