Försvarsvilja i teori och praktik. Om försvarsviljans betydelse

I denna rapport föreslås en historiskt förankrad definition av försvarsviljebegreppet: Att ha försvarsvilja är att i ett försvarsrelaterat syfte vara benägen till att handla eller tycka på vissa sätt. Denna sparsmakade definition förklaras och motiveras mer djupgående i rapporten. Bland annat för att möjliggöra mätningar av allmänhetens försvarsvilja föreslås också ett antal operationaliseringar av definitionen i termer av personlig, allmän respektive understödjande försvarsvilja. Mot bakgrund av definitionen argumenteras i rapporten för att försvarsviljan endast har en indirekt praktisk betydelse för ett lands försvarsförmåga. Det direkt viktiga består i hur människor handlar och vad de tycker - inte varför de beter sig på detta sätt. I sammanhanget utgör försvarsviljan endast en tänkbar motivationsgrund bland andra. Om syftet är att förmå människor att handla och tycka på vissa sätt, för att åstadkomma en god försvarsförmåga, kan därför andra åtgärder behöva vidtas förutom att stärka försvarsviljan. Dessutom diskuteras i rapporten ett antal moraliska målkonflikter. Såväl försvarsviljans byggande som dess skyddande är förknippade med svårlösta moraliska dilemman.