Förutsättningar för frekvenshantering inom Försvarsmakten

Det frekvensspektrum som är möjligt att använda till informationsöverföring via radio är en begränsad naturresurs. Tillgång till störningsfria frekvenser är nödvändigt för att all typ av radiokommunikation ska fungera. För att möta förbandens informationsbehov ökar antalet kommunikationssystem, sensorer och andra emitterande system hos moderna militära plattformar. Det är därför av vikt att de frekvensutrymmen som finns tillgängliga för Försvarsmakten används så effektivt som möjligt. Det finns flera olika organisationer som arbetar för att främja och samordna användningen av frekvensutrymmet genom att på internationell nivå, genom beslut i Internationella teleunionen (ITU), reglera och harmonisera frekvensanvändningen för att i möjligaste mån minimera störningar mellan olika system. På nationell nivå i Sverige är det myndigheten Post- och telestyrelsen (PTS) som reglerar användningen av frekvensutrymmet i enlighet med de mål och regler som EU, riksdag och regering har beslutat. Syftet med denna studie är att undersöka de internationella och nationella regelverk och processer som styr Försvarsmaktens frekvenshantering. Denna rapport beskriver översiktligt de organisationer som reglerar Försvarsmaktens frekvenshantering, samt Försvarsmaktens strategi för frekvenstilldelning. Rapporten redovisar också vilka konsekvenser dagens strategi för frekvenstilldelning innebär, samt vilka möjligheter det finns till att utnyttja frekvenser mer dynamiskt inom Försvarsmakten. Tillgång till frekvensutrymme för militärt bruk baseras på en dialog mellan PTS och Försvarsmakten. De främsta aktörerna inom Försvarsmakten är FM Frekvensarbetsgrupp (FM FAG) och FM Frekvenskontor. FAG arbetar främst med att tillgodose att Försvarsmakten får tillgång till tillräckligt med frekvensutrymmen samt att förvalta de tilldelade frekvensutrymmena. Försvarsmaktens frekvenskontor tilldelar samtliga frekvenser som används inom försvarsgrenar och militärregioner samt vid alla övningar inom Sverige. Denna studie har kommit fram till följande slutsatser. Försvarsmakten bör, med stöd av andra berörda myndigheter, utveckla och dokumentera en långsiktig strategi och handlingsplan för totalförsvarets framtida frekvenshantering. Arbete med frekvensfrågor inom Försvarsmakten har för låg prioritet och status. Detta riskerar att påverka den nödvändiga tillgången till frekvensutrymme, och i förlängningen Försvarsmaktens ledningsförmåga, negativt. Försvarsmakten bör även ta mer initiativ till att utveckla konkreta förslag för sin framtida frekvenstillgång gentemot PTS och de internationella beslutsorganen. Slutligen bör Försvarsmakten verka för att införa radiosystem med funktioner som medger ökad möjlighet till dynamiskt frekvensutnyttjande och spektrumdelning.