Förmågeutslagning och utslagsdefinitioner för människan

Vid värdering av verkan och sårbarhet med avseende på människan används flera begrepp för att beskriva målets status efter bekämpning. Denna rapport syftar till att tydliggöra innebörden av några av dessa begrepp och hur de kan användas inom verkans- och sårbarhetsmodellering. Grundläggande för verkans- och sårbarhetsvärdering är att det är målets stridsförmåga som analyseras, s.k. förmågebaserad utslagning. Det gäller även i huvudsak vid värderingar där människan ingår även om människan också kan värderas ur ett medicinskt perspektiv. Värderingsmetodiken för förmågebaserad utslagning kan delas in i tre huvuddelar: bestämning av den fysiska skadan, analys av hur skadan påverkar individens förmågor samt analys av hur de förlorade förmågorna påverkar hur väl individen kan uppfylla sin uppgiftsbeskrivning. Uppgiftsbeskrivningen kan utföras med full förmåga, med reducerad förmåga eller inte alls. Beroende på situation och frågeställning bestäms hur stor förmågenedsättningen behöver vara för att målet klassas som utslaget. Typiska utfall vid en värdering kan vara "100 % förmågereducering i anfallsförmåga" eller "50 % förmågereducering i försvarsförmåga". Slutligen görs en statistisk analys genom exempelvis mängdkörningar med simuleringsverktyg för att bestämma med vilken sannolikhet ett givet utfall sker. Resultatet innebär exempelvis att målet kan vara nedkämpat enligt utfallet 50 % förmågereducering i försvarsförmåga med 80 % sannolikhet. Vid val av vilket utfall som ska studeras vid en värdering spelar scenario och taktisk situation in. För artilleri kan t.ex. 50 % förmågereducering av anfallsförmåga väljas medan vid en duellartad strid med eldhandvapen kan det krävas att målet slås ut helt d.v.s. 100 % förmågereducering av försvarsförmåga.