Countering Mis- and Disinformation – A Narrative Review of Reactive Measures

Rapporten utgörs av en litteraturöversikt över nyligen publicerad forskning om åtgärder för att bemöta vilseledande information, huvudsakligen på sociala medier. Den riktar sig bland annat till forskare, kommunikatörer och andra som arbetar med att hantera vilseledande information, till exempel på sociala medier. Ett urval om 53 artiklar ur vetenskapliga tidskrifter har gjorts med utgångspunkt i publiceringsdatum, metod, relevans och språk. Rapporten granskar artiklarnas resultat exempelvis med hänseende till hur rättelser eller korrigeringar bör gå till, vilken tonalitet de bör ha, vem som ska utföra rättelser, märkning av misstänkt vilseledande innehåll, med mera. De vetenskapliga beläggen är ofta svaga för hur effektiva olika metoder för rättelser på sociala medier är. Vissa generella slutsatser kan emellertid fras från nyligen publicerad forskning: - Forskare rekommenderar att vilseledande information inte upprepas i samband med en rättelse om det inte är nödvändigt. - Rättelser på sociala medier bör fokusera mer på budskapet än sättet som det förmedlas. Forskning visar att rättelser är lika effektiva oavsett hur de uttrycks. - En omedelbar rättelse är mer effektiv än en som sker efter en tid. Om rättelsen sker dagar eller till och med veckor i efterhand finns det en risk att mottagaren redan har accepterat budskapet. - Rättelser lyder under en sorts hierarki där självrättelser rankas högst, därefter rättelser av exporter och, till sist, rättelser av andra användare. - Trovärdighet från experter kan "lånas" av användare som vill hänvisa till källor som de kan lita på. - Risken för en motsatt effekt av en rättelse, en så kallad "backfire", anses vara begränsad. I rapporten diskuteras vidare resultatens validitet och luckor i forskningen för framtida studier identifieras. De luckor som diskuteras är, för det första, bristen på samstämmighet i forskningsresultaten. Det finns många exempel på motstridiga resultat i översikten. Vidare saknas det studier om verkligt beteende på sociala medier. Till sist saknas studier om hur motåtgärder faktiskt fungerar för praktiker som verkar för att möta vilseledande information. Dessa luckor behöver adresseras för att fältet ska utvecklas till ett mer sammanhållet forskningsområde.