Ledning av kompanistrid med autonoma samverkande system - En brädspelsstudie

Obemannade och autonoma system används allt mer för både civila och militära tillämpningar. Beroende på systemens förmåga kan dessa system användas på flera ledningsnivåer, från gruppchefsnivå till bataljonsledningsnivå. Nya krav kommer därför ställas på chefer och ledningssystemens förmåga att integrera, inrikta och samordna dessa system. Under workshopparna som presenteras i denna rapport utgörs dessa system av markfarkoster, benämda UGV:er (eng. Unmanned Ground Vehicle) och autonoma flygfarkoster UAV:er (eng. Unmanned Aerial Vehicle), tillsammans benämns dessa som UxV:er. Syftet med denna rapport är dels att undersöka hur UxV:er utifrån dagens teknikläge, utan autonoma förmågor, kan användas för mekaniserad strid. Dels att undersöka hur ledning av mekaniserad strid påverkas av framtida UxV:er med olika autonominivåer. Två workshoppar med deltagare från Markstridsskolan har genomförts för att få information om hur Försvarsmakten kan tänka sig att använda UxV:er i dagsläget och i framtiden. Resultaten från workshopparna tyder på att UxV:er kan användas inom försvarsstrid, fördröjningsstrid och även anfallsstrid inom ramen för ett mekaniserat kompani. Användning av UxV:er påverkar däremot flera ledningsnivåer. UxV:er kan användas för att utföra uppgifter plutonsvis, men även för att utföra särskilda stridsuppgifter för kompaniledningen. Den största begränsningen för UGV:er är deras låga hastighet, vilket gör dem bäst lämpade för försvarsstrid och fördröjningsstrid. UAV:er kan användas för att få observation över fienden vid både försvarsstrid och anfallsstrid