Dimensionering av förmåga avseende farliga ämnen CBRN

FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, tilldelades ett uppdrag av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, där huvudsyftet var att ta fram ett underlag för en uppdaterad dimensionerande ämnesförteckning avseende farliga ämnen CBRN. Det framkom under arbetets gång att det var en alltför utmanande uppgift att ta fram en prioriterad generell lista över kemiska (C), biologiska (B) och radiologiska ämnen (R) som även ska vara relevant över hela konfliktskalan. Förutsättningarna för att kunna göra prioriteringar för de olika ämneskategorierna är olika. Rapporten redovisar ett arbete som istället utgått från ämnen och ämneskategoriers egenskaper och risker, i relation till vilka effekter som kan uppstå om dessa ämnen påträffas på en skadeplats, en brottsplats eller i händelse av utspridning. Detta har sedan satts i relation till hur det kan påverka de förmågor som kan behövas vid en CBR-insats. Några generella rekommendationer ges för hur händelser som inkluderar dessa olika ämneskategorier kan hanteras. Uppdraget har redovisats i två delar, en första delleverans omfattande kemiska stridsmedel och en slutleverans som är denna rapport. Några slutsatser som redovisas är: Nervgaser är den prioriterande ämnesgruppen avseende kemiska stridsmedel. Inom gruppen nervgaser finns ämnen med olika fysikalkemiska egenskaper, vilket resulterar i att hänsyn behöver tas till särskilda förmågeaspekter. Fyra kemiska ämnen bedömdes vara prioriterade ämnen avseende terrorattentat med farliga ämnen där avsikten är utspridning och när en antagonistisk aktör själv förfogar över ämnet. Det vill säga, omfattar inte attentat mot exempelvis en industri eller farligt godstransport. Ämnena finns beskrivna i MSB RIB. De industrikemikalier som redovisas är ämnen som kan förekomma i stora mängder i Sverige och som vid utspridning i luft kan utgöra risk att orsaka stora skadeutfall vid inhalation eller hudexponering. Giftiga kemikalier kan även bildas vid brand eller i samband med kemiska reaktioner. Dessa, och andra vanligt förekommande kemikalier som utgör en risk på grund av brandfarlighet eller är oxiderande och reaktiva, har värderats översiktligt och utgått från en prioritering som gjordes 2006, då åtta sådana kemiska ämnen och två ämnesklasser lyftes fram. Smittväg samt infektionsdos för ett biologiskt smittsamt ämne är avgörande för insjuknande. Den mängd som krävs för att bli smittad, infektionsdos, varierar för olika smittämnen och olika smittvägar. Att upprätta en dimensionerande förteckning utifrån biologiska stridsmedel blir svårt, istället kan den förteckning som hanterar risk för smitta under fredstid med fördel användas under hela konfliktskalan. B-ämnen är generellt sett svåra att indikera och riskerar därför att förbli oupptäckta tills inkubationstiden passerat och sjukdom inträffat. Därför krävs en god medicinsk beredskap för att diagnosticera och hantera smittsamma utbrott. Vid nedfall efter en kärnenergiolycka eller kärnvapenexplosion kan en mängd olika ämnen bidra till exponeringsrisker. Riskerna förändras även över tid och med avståndet från utsläppskällan, därför blir en specifik ämnesförteckning svåranvänd. Rekommendationen är istället att sätta upp dosnivåer för att få något som är mer hanterbart vid större olyckor och händelser. Fokus vid hantering av en R-händelse bör vara att minimera exponeringsdosen för joniserande strålning. Avseende förmågeutveckling av en räddningsinsats rekommenderas, utgående från resonemanget ovan, att särskilt beaktande tas till arbetet med riskbedömningar som utgår från hur ämnenas mest avgörande egenskaper påverkar hanteringen. Även enklare symtomtolkning av exponerade, indikeringsmetodik, arbetssätt för att undvika icke nödvändig kontaminering av tekniskt utrustning och saneringsmetoder för individer och materiel är viktiga förmågor att utveckla. För farliga ämnen som är persistenta kan särskild hantering av kontaminerat avfall och avlidna bli aktuellt. Generella rekommendationer för insatspersonal är att utgå från den skyddsutrustning som kommunal räddningstjänst redan har och komplettera med indikeringsutrustning, CBR-skydd och saneringsåtgärder som är tillräckligt bra för prioriterade ämnen eller den specifika situationen. Metoder för indikering, rapportering och saneringsåtgärder bör utvecklas för såväl kommunal och regional grundförmåga, som för de nationella CBRN förstärkningsresurserna. Utbildningsinsatser bör samordnas för att skapa likvärdighet och stärka det nationella systemet. MSB:s fortbildningssystem kan nyttjas för detta. En rekommendation är att vidareutveckla scenarier och metodik som stöd för analys av förmågebrister, som underlag för att dimensionera beredskap kopplat till materielbehov och för utbildning och övningar.