Slutballistiska studier av reaktiva material

Rapporten redogör för ett pågående arbete med att utveckla ny försöksteknik, vilken behövs för studier av hur så kallade strukturella reaktiva material (SRM) kan tillämpas i stridsdelar, t.ex. som splitteralstrande höljen för att öka verkanseffekten i sjö- eller luftmål. I samband med arbetet med försökstekniken har en serie skjutförsök genomförts där reaktionen mellan aluminium/magnesium-fragment och vatten studerats med hjälp av höghastighetskameror och spektroskopi. Höghastighetskamerorna för att studera hur kratern i vattentanken utbreder sig och var reaktionen mellan det reaktiva materialet och vattnet sker. Spektroskopimätningarna syftade till att detektera vilka reaktionsprodukter som bildas och genomfördes både inuti vattentanken och i det material som kastas ut och tillbaka i skjutriktningen. Det visade sig vara svårt att genomföra mätningar i vattnet medan tydliga tecken på reaktivitet kunde detekteras i det material som kastades ut. Den använda försökstekniken och diagnostikmetoderna lämpar sig väl för att studera slutballistiska egenskaper hos reaktiva material men flera förbättringar behöver göras innan den kan tillämpas fullt ut. Det gäller t.ex. utformning av drivspeglar för att accelerera fragment, hur instrument ska triggas och placering av detektorer för spektroskopi. En särskilt svår fråga rör hur det reaktiva materialet ska kunna skyddas från att värmas upp innan det träffar själva målet. I en tillämpning behöver detta inte utgöra något problem men då de reaktiva egenskaperna ska studeras är det viktigt att känna till materialets temperatur innan det träffar målet.