Flygburna sensorer för detektion av minor och IEDer 22-24

Författare:

  • Sebastian Möller
  • Staffan Abrahamson
  • Jonatan Adolfsson
  • Matias Björkman
  • Viktor Deleskog
  • Anneli Ehlerding
  • Patrik Eliardsson
  • Henrik Elmunger
  • Jan Fagerström
  • Martin Fridlund
  • Jens Grundmark
  • Greger Hast
  • Peter Johansson
  • Valle Johansson
  • Rolf Jonsson
  • Oskar Karlsson
  • Lars Landström
  • Dietmar Letalick
  • Fredrik Lund
  • Hampus Lundén
  • Oscar Montelin
  • Henrik Nilsson
  • Håkan Nilsson
  • Markus Nordberg
  • Jonas Nordlöf
  • Eveline Örtenberg
  • Milton Persson
  • Kristos Qiqi
  • Björn Rodhe
  • Claes Vahlberg
  • Bernhard Zachhuber

Publiceringsdatum: 2024-12-16

Rapportnummer: FOI-R--5676--SE

Sidor: 22

Skriven på: Svenska

Forskningsområde:

  • Sensorer och signaturanpassning

Nyckelord:

  • Minor
  • IED
  • RPAS
  • flygburna sensorer
  • metalldetektion
  • NLJD
  • GPR
  • magnetometer

Sammanfattning

Projektet "Flygburna sensorer för detektion av minor och IED:er 22-24" har under tre år arbetat med att utvärdera olika elektromagnetiska sensorer för deras lämplighet för drönarmontage. De sensorer som utvärderats är harmonisk radar, metalldetektorer, markpenetrerande radar, explosivämnesdetektion, magnetometer och kabeldetektion Harmonisk radar togs till en teknisk mognadsgrad där den framgångsrikt deltagit på Nato-försök och slutdemonstrationen för projektet med direkt detektion på drönaren med hjälp av diodlister som lyser när drönare flyger över misstänkta mål. Nuvarande metalldetektorers prestandapåverkan från drönarinducerade störningar utvärderades enligt en modifikation av internationella standarder. Utvärderingen påvisar kraftiga störningar och försämrad prestanda om ingen åtgärd tagits mot störningarna. Därmed behövs vidare arbete för att minska de egna störningarna från drönaren för att få en tillräcklig prestanda för metalldetektion från drönare. Markpenetrerande radar var den bästa kandidaten för att detektera låg-metall eller metallfria minor av enklare slag där minan saknar elektronik. Tyvärr är det fortsatt mycket komplicerat att detektera dessa minor då signaturen är extremt låg. Fortsatt arbete krävs för att det ska vara möjligt att detektera dessa hot från drönare. För explosivämnesdetektion studerades primärt nukleär kvadrupolresonans och ramanspektroskopi. Dessa metoder är mycket materialspecifika och känsliga för små mängder material, dock kräver de långa mättider och en mycket störningsfri omgivning. Ett magnetometersystem för drönarmontage utvärderades tillsammans med Drones2Ukraine för att utveckla en robust metod att detektera verkliga hot. Arbetet var framgångsrikt och sensorn har skickats till Ukraina för att hjälpa deras minröjningsarbete. Kabeldetektion studerades ytligt då det inte passar in i projektets scenariobeskrivning. Dock kan det konstateras att kabeldetektion från drönare sannolikt kommer kräva störningsmildrande åtgärder av drönarens egenstörning.