Visuell sikt är ett mått på koncentration av aerosol och nederbördspartiklar i atmosfären. Kunskap om siktnivåer över tid och dess variationer beroende på geografi, årstid och tid på dygnet är därmed en viktig pusselbit för att förstå atmosfärsinducerade begränsningar för användningen av elektrooptiska system. Visuell sikt mäts av SMHI på ett flertal platser längs den svenska kusten, och dessa mätningar har genomförts under lång tid. Det finns därmed ett bra underlag för att beskriva sikten och dess variationer längs den svenska kusten. Denna rapport redovisar en analys som har gjorts av siktdata för alla siktmätare i kustmiljö som är aktiva inom SMHI:s markobservationsnät. Baserat på mediansikt kunde en geografisk uppdelning av mätdata göras: Västkusten och södra Östersjön, norra och mellersta Östersjön samt Bottniska viken. Analysen visar att det kan förväntas vara kortare siktsträckor på Västkusten och i södra Östersjön än i norra Östersjön och längs Bottniska viken. För alla områden gäller att höst och vinter har kortare siktsträckor än vår och sommar. Dygnsvariation kan ses vår och sommarmånader med lägre frekvens av god sikt och högre frekvens av nedsatt sikt på dagen än på natten. Förekomst av kraftigt nedsatt sikt, vilket kan relateras till dimma eller kraftigt snöfall förkommer i 1-3 % av tiden längs hela kusten med bara små variationer beroende på geografi och årstid. Resultaten av denna analys ger en bild av hur ofta Försvarsmakten kan förvänta sig god respektive nedsatt sikt längs Sveriges kust. Data kan också användas för att ge en statistisk prestandabeskrivning av både operativa och framtida EO-system för marin miljö. Arbetet är utfört inom "3-D Lidar för långa avstånd 23-25", ett projekt inom samlingsbeställningen AT.9220424 Sensorer och signaturanpassning FOI 2024