I denna rapport redovisas en studie där ett sprängämne har detonerats i en sluten volym i form av ett tjockväggigt rör där två tunna plåtar monterats på dess gavlar. Studien syftar primärt till att utveckla en experimentell metod som gör det möjligt att studera de efterförbränningseffekter som syreunderbalanserade detonationer ger upphov till. Beroende på om detonationen sker i en atmosfär av kvävgas, luft eller syrgas erhålls olika grad av efterförbränning. Experimenten visar att oberoende av atmosfär så ser de tunna plåtarnas deformationsförlopp snarlika ut. Efterförbränning ger dock upphov till ett högre långvarigt övertryck som deformerar plåten mer under längre tid. I det fall det finns gott om syre så leder den kraftigare efterförbränningen till att plåtarna brister för en mindre mängd sprängämne jämfört med när tunnan fyllts med luft eller kvävgas. Detta tyder på att efterförbränningen i syreatmosfär är så snabb att även den initiala stötvågen från sprängämnet blir betydligt kraftigare jämfört med när ingen efterförbränning sker. Även om studiens resultat illustrerar potentialen hos efterförbränning som en möjlig väg att öka stridsdelsverkan, krävs vidare arbete för att förstå de förhållanden under vilka efterförbränning sker för att förstå hur effekten ska kunna maximeras i luft. För att kunna prediktera effekten av efterförbränningen med simuleringsverktyg krävs ett omfattande arbete med utveckling och kalibrering av efterförbränningsmodeller.