Den blå skölden är det karakteristiska emblemet som används i väpnade konflikter för att ange att den märkta egendomen skyddas som kulturegendom enligt internationell humanitär rätt. Det är statens ansvar att fastställa vilken egendom som bör utmärkas med det karakteristiska emblemet. Kraven i humanitär rätt innehåller dock ingen ytterligare vägledning om vad som ska beaktas när beslut om utmärkning fattas. I denna rapport undersöks det rättsliga regelverket om utmärkning av kulturegendom med den blå skölden och förhållandet mellan olika områden av folkrätten som skyddar kulturegendom analyseras, inklusive Unescos Världsarvskonvention. Rapporten utreder om egendom får utmärkas som kulturegendom och identifierar faktorer som är av relevans för beslut om kulturegendom bör utmärkas eller inte och tar hänsyn till att viss kulturegendom är unik för Sverige. De identifierade faktorerna är: syftet med Kulturkonventionen från 1954; egendomens geografiska placering; egendomens nuvarande användningsområde; motståndarens strategi; kontexten; och andra faktorer. Utmärkning med det karakteristiska emblemet ämnar underlätta identifiering av kulturegendom som skyddas enligt humanitär rätt. Detta är lika relevant idag som det var när Kulturkonventionen förhandlades fram och är ett viktigt verktyg för att säkerställa detta skydd till gagn för hela mänskligheten.