Föreliggande rapport syftar till att utifrån en empiriskt grundad analys av ukrainsk strategisk kommunikation identifiera generella lärdomar för krigstida kommunikation för demokratiska rättsstater, med fokus på 2023-2024 av det rysk-ukrainska kriget. Rapporten är populärvetenskaplig och vänder sig till strateger och praktiker inom försvarssektorn, likväl som forskare, analytiker och andra avnämare. Rapporten undersöker hur Ukraina har använt offentlig diplomati, offentliga angelägenheter (public affairs) och psykologiska operationer, med särskilt fokus på de utmaningar och erfarenheter som ukrainska aktörer inom strategisk kommunikation har mött. Rapporten baseras huvudsakligen på intervjuer med 18 aktörer, genomförda i Kyjiv i oktober 2024, samt på analyser av ukrainska och ryska sociala medier och nyhetskanaler, kompletterade med tidigare forskning och analys. Rapportens huvudsakliga slutsatser är att strategisk kommunikation under krig fungerar som kritiskt instrument för att forma och förvalta krigets betydelse, men att den i sig inte ersätter militär förmåga. Vidare framstår strategisk kommunikation i en krigssituation som en oundvikligt politisk fråga, då den i grunden handlar om vem som har mandat att representera nationen. Slutligen sker snabba förändringar i informationsmiljön till följd av teknisk utveckling, algoritmer och medielogik. Dock tyder analysen på att grundläggande sociala, politiska, kulturella och psykologiska faktorer förblir relativt stabila. Därför riskerar en alltför tekniskt eller ingenjörsmässigt inriktad förståelse av strategisk kommunikation att underskatta den mänskliga komplexiteten i relation till kommunikation och krig. Rapportens avslutande del innehåller en koncentrerad sammanfattning av preliminära lärdomar som dragits utifrån analysen med hänvisningar till de avsnitt där de behandlas mer ingående.