Vid Natotoppmötet i Madrid 2022 kom medlemsländerna överens om att förstärka alliansens framskjutna närvaro längs Natos östra flank till brigadnivå, vilket utgör en del av ett ökat fokus på avskräckning genom förnekelse. Flexibiliteten i konceptet har lett till att ramverks- och värdnationerna i de baltiska länderna har valt tre olika modeller för Natos framskjutna närvaro. I denna studie analyseras utformningen av den framskjutna närvaron i de baltiska staterna samt de politiska och militära överväganden som ligger bakom de vägval som har gjorts. Studien visar att överväganden relaterade till den framskjutna närvarons militära trovärdighet och allianssolidaritet har fått ökad betydelse efter 2022 jämfört med tidigare. Samtidigt är det tydligt att begränsande faktorer som nationella resursbegränsningar och en önskan att bibehålla nationell politisk kontroll har påverkat utformningen av de multinationella brigaderna och deras ledningsstrukturer. Däremot verkar risken för eskalation ha mindre inverkan jämfört med tidigare. Huruvida Natos framskjutna närvaro bidrar till avskräckning genom förnekelse beror på utvecklingen på båda sidor av gränsen mellan Nato och Ryssland samt på andra delar av Natos framväxande strategi. Den framskjutna närvarons avskräckande effekt hänger nära ihop med Natoländernas förmåga att bidra med ytterligare förstärkningar samt att genomföra de försvarsreformer som krävs för att uppnå Natos förmågemål.