RN Wet contamination, self-decontamination and decontamination of vehicles

Författare:

  • Karolina Brynjell-Rahkola
  • Micael Granström
  • Kennet Lidström
  • Karl Norlin
  • Henrik Ramebäck
  • Göran Ågren
  • Marcus Östman

Publiceringsdatum: 2025-08-12

Rapportnummer: FOI-R--5766--SE

Sidor: 15

Skriven på: Engelska

Forskningsområde:

  • CBRN

Nyckelord:

  • sanering
  • självsanering
  • våtkontaminering
  • dos
  • 24Na
  • Na-24
  • transportbehållare
  • glaspulver

Sammanfattning

Föreliggande projekt är ett uppdrag till Totalförsvarets forskningsinstitut från Försvarsmakten/Försvarets Materielverk, med syfte att studera självsanering av fordon som befinner sig i en tänkt nedfallszon efter en kärnvapenexplosion. Genom ökad kännedom om fordons möjlighet till självsanering under rörelse, kan bättre beslut fattas för att stötta målet att minimera dosen till personal, t.ex. genom en effektiviserad dekontamineringsprocess. Den radioaktiva nedfallszonen simulerades i fält med hjälp av ett bestrålat glaspulver. Bland de ingående radionukliderna användes 24Na som markör. Ett militärfordon våtkontaminerades varefter fordonet kördes 2 km med en hastighet om 15 km/h. Genom att jämföra beläggningsfältet av glaspulver på fordonet före och efter körning kunde en uppfattning fås kring fordonets självsaneringsegenskaper. Projektet sträckte sig över tre år, 2022-2024. Förberedande aktiviteter genomfördes under 2022. Under 2023 var ett av huvudfokusen att studera det glaspulver som hade valts för kontaminering av fordonet. Pulvrets kemiska egenskaper undersöktes och dess radionuklidsammansättning efter bestrålning studerades. Vidare togs en försöksmetodik fram och ett skarpt fältförsök genomfördes. Baserat på erfarenheterna från försöket under 2023 vidareutvecklades metodiken under 2024 och ett avslutande fältförsök genomfördes under hösten 2024. Denna rapport sammanfattar lärdomarna från projektet, med tyngdpunkt på fältförsöket 2024. Använd aktivitetsnivå av 24Na var tillräcklig för projektets ändamål, d.v.s. nivåerna var lämpliga för detektion och ändå tillräckligt låga för att upprätthålla en god arbetsmiljö. Den förenklade utrustning som användes under det skarpa försöket 2024 kunde på ett tillfredsställande sätt sprida aktiviteten på bilen, men begränsat till dess horisontella ytor. Det kunde konstateras att framdrift av fordonet i så låga hastigheter som 15 km/h inte resulterar i någon nämnvärd självsanering, särskilt inte om terrängen är jämn. I framtida studier rekommenderas högre drifthastigheter, förslagsvis 50 - 80 km/h. Vidare rekommendationer för framtida arbete ses i kapitel 6.