Baserat på underlag från ett dimensionerande brigadledningsscenario som beskriver hur brigaden och brigadens förband nyttjar sina stabs- och ledningsplatser utvärderas trådlösa kommunikationslösningar vid Härads skjutfält. Syftet är att undersöka radiosystemens lämplighet att användas som komplement till fiberkabel för att möjliggöra snabb grupperingsförmåga. Denna rapport beskriver mätresultat från ett av flera tester som utförs inom projektet och är riktad till deltagare inom projektgruppen. I varje test utvärderas en kommunikationslösning. Resultaten från samtliga tester utgör underlag till en sammanställande rapport där projektet beskrivs på en mer översiktlig nivå. Det radiosystem som har utvärderats i denna rapport är Silvus StreamCaster som används inom Försvarsmakten, där radion benämns Radiolänk 39 (RL39). De parametrar som utvärderas är kapacitet i termer av uppnåbar datatakt samt upptäcktsavstånd. Överföringskapacitet undersöktes för unicast (punkt-till-punkt) och multicast (en-till-flera), för olika antennhöjder. Två frekvensområden undersöktes, dels UHF-bandet (centerfrekvens 301,875 MHz med 1,25 MHz bandbredd) dels L-bandet (1375 MHz centerfrekvens med 10 MHzbandbredd). Resultaten visade att den maximala datatakten som resulterade i högst 1 % paketförlust för UHF var 2 Mbit/s, vilket erhölls för låga antennhöjder (< 15 meter). Datatakten begränsades på grund av att endast 1,25 MHz bandbredd fanns att tillgå på UHF under försöket. För L-band, med 10 MHz bandbredd behövdes höga antenner på minst 18 meter för att samtliga platser skulle kunna ha kontakt. Om antennen höjdes till 24 meter resulterade alla unicast-förbindelser i en datatakt på minst 8 Mbit/s och med 21 meter eller högre hade alla multicast-förbindelser minst 4 Mbit/s. Om MIMO-funktionaliteten hos radion utnyttjas borde datatakterna kunna höjas ytterligare, men detta undersöktes inte under försöket. För att avgöra vilket upptäcktsavstånd som är möjligt att åstadkomma består analysen av tre delar. Den första delen består av prediktering av signal-brusförhållandet på olika spaningsplatser i fältet. Den andra delen utgörs av mätningar med hjälp av STEJL Etapp 7 (E7) under fältprovet. Den tredje delen sammanfogar ovanstående delar genom labbmätningar, som avgör vilka absoluta effektnivåer som krävs för lyckad detektion med den använda detektoralgoritmen. Därefter görs generaliserande simuleringar för att få ett statistiskt mått för upptäcktsavstånden. Resultatet utgörs av ett sannolikhetsintervall, där gränserna utgörs av den 25:e- respektive 75:e percentilen, det vill säga det avstånd där 25 %- respektive 75 % av kommunikationen kan upptäckas. För UHF uppskattas detektionsintervallet till 1-5 km för låga antennhöjder, och 6-18 km för höga antennhöjder. För L-bandet är motsvarande upptäcktsavstånd 1-4 km för låga antennhöjder, och 3-6 km för höga antennhöjder.