Väpnad solidaritet – USA:s styrkor i Europa
I en ny studie från FOI finns analyser av vilka militära förmågor USA har tillgängliga i Europa, med tonvikt på svenskt närområde och vilka förändringar som kan förutses fram till 2020.
Foto: AP - TT
Amerikansk militär närvaro i Europa har sedan andra världskrigets slut 1945 utgjort ett grundläggande element i den europeiska säkerhetspolitiken. Särskilt har detta gällt försvarsalliansen NATO och dess medlemsländer, men på senare tid har även länder som Sverige och Finland allt mer börjat understryka behovet av en stabil amerikansk närvaro på den europeiska kontinenten.
– Den amerikanska förmågan att genomföra försvarsoperationer i svenskt närområde har ökat markant sedan våren 2014. Sammanlagt kommer USA i slutet av 2017 att ha motsvarande en förstärkt division på plats i Europa. Detta innebär nästan en tredubbling av antalet manöverbataljoner sedan 2012–2013, konstaterar forskarna Mike Winnerstig och Fredrik Lindvall vid FOI som gjort studien.
USA:s militära närvaro i Europa har varit under konstant förändring sedan det kalla krigets slut. Så sent som 2012 beslutades om betydande nedskärningar. I dag (2017) har USA på övergripande nivå tillgång till ett framgrupperat strategiskt högkvarter (US EUCOM) och en militär personalstyrka om totalt cirka 63 000 soldater som är permanent baserad i Europa.
– Den viktigaste förklaringsfaktorn vad gäller ökningen av amerikansk militär kapacitet i Europa sedan 2014 torde vara den ryska aggressionen mot Ukraina och beredvilligheten att använda militärt våld. Olika faktorer styr amerikansk militärt agerande i Europa, däribland inrikespolitik och allmän ekonomisk utveckling, men när allvarliga geopolitiska hot uppstår så tar de överhanden, säger Mike Winnerstig.
Fakta om USA:s styrkor i Europa
I slutet av 2017 kommer USA att ha motsvarande en förstärkt division på plats i Europa. Därtill utökas förhandslagringen av marinkårsförband och möjligheten att sätta in luftlandsättningstrupper från det kontinentala USA. Sammantaget utgör detta i praktiken huvuddelarna av en armékår, med möjlighet att börja lösa uppgifter i östra Europa inom någon vecka.
Markstridskrafter: Tre brigadstridsgrupper i Europa på kontinenten, varav två lätta brigader är baserade där permanent. En tung brigad är konstant inroterande. USA disponerar stora träningsanläggningar för markstrid och har påbörjat tilldelning och förhandslagring av materiel för ytterligare två tunga brigader samt stödresurser i Europa.
Flygstridskrafter: USA har mer än 150 kvalificerade stridsflygplan baserade i Europa, vilket är jämförbart med ett större europeiskt flygvapen i sin helhet. Därutöver finns också strategiska eller taktisk-strategiska förmågor som lufttankningsplan och luftburna kärnvapen.
Marinstridskrafter: Den amerikanska 6.e flottan sitt högkvarter i Neapel (Italien), med ledningsfartyget USS Mount Whitney, och fyra AEGIS-utrustade jagare med missilförsvarskapacitet permanent baserade i Spanien. Marinkårens närvaro och basfaciliteter i Europa har förstärkts. Vidare har USA en viss specialförbandsförmåga i Europa och håller på att bygga upp ett kvalificerat fast missilförsvarssystem ibland annat Polen och Rumänien.