Inom Kunskapscentrumets kemispår har forskarna börjat testa olika metoder för att hitta kemikalier i mat genom att så kallat spika olika typer av matmatriser – äpplen, potatis, vatten rapsolja och müsli - med kemikalier och testa metoder för extraktion och analys.

Genom att testa olika protokoll, extraktionsmetoder och medel samt analysmetoder har man kommit en bit på väg och lärt sig en hel del, säger Karin Höjer Holmgren, forskare i kemiska ämnen, som genomför försöken tillsammans med forskarkollegorna Pernilla Lindén och Lina Mörén.

- Det är lätt att man börjar med att satsa mycket tid på att planera först men det som är så bra nu är att vi har kommit igång med att testa metoder på liten skala och vi har lärt oss väldigt mycket praktiskt.

Målet är att hitta metoder för så kallad non-targeted analys – när man inte vet om ett livsmedel innehåller något farligt och i så fall vad det är för ämne.

Testerna börjar med att mixa livsmedlen vilket gör dem mer homogena för att möjliggöra en korrekt och reproducerbar analys. Provet skärs i mindre bitar, mixas och vägs noggrant.

- Det är viktigt att vara noggrann med detta eftersom vi vet vad och hur mycket av ett visst ämne vi har sprutat in i livsmedlet och om vi sen hittar samma halter av eventuella föroreningar i provet vet vi att metoder fungerar.

Många olika egenskaper kräver olika metoder

När extraktionssteget påbörjas tillsätts olika lösningsmedel för att dra ut de kemiska ämnen som spikats in i livsmedlen. Eftersom potentiella gifter kan ha väldigt olika egenskaper utvärderas både etablerade och alternativa lösningsmedel för att hitta en metod som täcker så många ämnesklasser som möjligt – en nödvändighet för non-targeted analys.

Efter tillsats av lösningsmedel genomgår proverna flera typer av mekanisk behandling för att maximera utbytet. De kan skakas, rullas under längre tid och placeras i ultraljudsbad för att hjälpa analyterna att frigöras från matrisen och övergå till lösningsmedlet. Därefter separeras den kemikaliefyllda vätskefasen från matresterna med hjälp av saltinducerad fas-separation och centrifugering. Den renade fasen innehåller de ämnen som senare analyseras och är anpassad för instrumentens krav.

Slutligen genomförs den instrumentella analysen med vätskekromatografi (LC) och gaskromatografi (GC) i kombination med masspektrometri, där varje teknik kräver olika former av provberedning. För att kunna fånga upp ett så brett spektrum av substanser som möjligt testas olika kolonner, joniseringar och körparametrar. Replikat och blankprover används för att ge robusta och statistiskt tillförlitliga resultat.

Värdefulla insikter

Även om försöken än så länge gjorts i liten skala så har det systematiska arbetet redan gett forskarna värdefulla insikter om vilka berednings- och analyssteg som fungerar bäst för olika typer av livsmedel. Nästa steg blir att fortsätta optimera metoderna och bredda antalet ämnen som kan upptäckas i samma körning. På sikt kan arbetet bana väg för säkrare och mer träffsäkra analyser av okända kemikalier i våra livsmedel – ett viktigt steg för att stärka beredskapen inom livsmedelssektorn.