Militärt stöd vid nationella civila kriser i de nordiska länderna

Utvecklingen inom det nordiska samarbetet omfattar samhällsskydd och krisberedskap. Detta medför ett ökat behov av kunskap om de nordiska ländernas krishantering. Försvarsmakten gav 2009 FOI i uppdrag att beskriva de organisatoriska strukturerna för de nordiska ländernas (Sverige, Finland, Norge, Danmark) civil-militära samverkan i fredstida nationella kriser. Samtliga länder har principer som innebär att den som normalt ansvarar för en verksamhet även har detta ansvar i kriser och allvarliga händelser. I Finland spelar Inrikesministeriet en viktig roll, medan motsvarande ansvar i övriga länder vanligen ålagts centrala myndigheter. I Sverige ligger ansvaret för räddningstjänst främst på kommunen och dess räddningstjänst, medan det i Norge och Danmark är polisen som vanligen har ledningsansvaret. I samtliga länder kan det militära försvaret lämna stöd till polisen vid terrorism. I Norge och Sverige har Försvaret civila uppgifter när det gäller gräns- och sjöbevakning. I Finland är Gränsbevakningsväsendet militärt organiserat och samverkar med Försvarsmakten när det gäller rikets försvar. Sverige är det land som är minst samorganiserat civil-militärt kring stöd till civila myndigheter. Principer som t.ex. ansvarsprincipen verkar inte hindra övriga studerade nordiska länder att ha en högre grad av civil-militär koordinering och samverkan. Finland har en militär struktur med civil samverkan på samtliga administrativa nivåer. Norge har två huvudräddningscentraler där även Försvaret ingår som en aktör. I Danmark finns en Nationell operativ stab (NOST) för koordinering, där Försvaret är ordinarie medlem. Två aspekter kan lyftas fram: 1. Hur ska Försvarsmaktens och civila myndigheters strukturer utvecklas för effektiv samverkan i nationella civila kriser? 2. Vad krävs för effektiv civil-militär i civila kriser tillsammans med de övriga nordiska länderna?