The Regionalisation of Peace Operations in Africa: Advantages, challenges and the way ahead

Sedan Afrikanska unionen (AU) bildades 2002 och den s.k. Afrikanska fredsoch säkerhetsarkitekturen lanserades har en ny norm för regionala insatser på den afrikanska kontinenten skapats. Denna rapport analyserar dessa insatser och identifierar en rad fördelar, utmaningar och trender. Bland annat lyfter rapporten fram att det idag finns en tydlig internationell arbetsfördelning vad gäller fredsfrämjande insatser i Afrika, där afrikanska organisationer främst tillhandahåller initiala militära stabiliseringsoperationer. Dessa sätts in i miljöer där säkerhetsläget ännu inte tillåter FN att upprätta en insats, eller fungerar som en förstyrka under tiden FN mobiliserar en bredare insats. Regionala insatser har utgjort ett viktigt verktyg för att fördela bördan av genomförandet av fredsfrämjande insatser. Samtidigt har insatserna lidit av en avsaknad av förutsägbar och hållbar finansiering. Beroendet av extern finansiering är en av de största utmaningar afrikanska insatser står inför, vilket också kan påverka hur insatserna utformas i framtiden. Även den framtida rolloch ansvarsfördelningen mellan AU och FN, samt mellan AU, där beslut tas, och de regionala organisationerna, som har förmågan att agera, spelar en avgörande roll. Dessa tre frågor analyseras i rapporten. Föreliggande rapport lyfter även fram en rad frågor för partners att överväga. Däribland konsekvenserna av bristande neutralitet hos truppbidragarländer för långsiktig stabilitet och fredsbyggande; att stödet till uppbyggnad av AU:s multidimensionella förmåga till insats kan ifrågasättas givet att den internationella arbetsfördelningen främst föreskriver AU en militär roll; samt att det nuvarande givarstödet till AU, vilket prioriterat just insatsförmågan, lett till en obalans mellan AU:s freds- och säkerhetsskapande instrument och dess konfliktförebyggande förmågor.