Strukturella utmaningar inom det militära försvarets materiel- och personalförsörjning

Denna studie beskriver och problematiserar ett antal strukturella utmaningar för Sveriges militära försvar med avseende på dess materiel- och personalförsörjning. Inom materielförsörjningen identifierar studien att det snabbt föränderliga omvärldsläget ökar behovet av handlingsutrymme vid avvägning mellan kvalitet, kostnad och tid under materielens livscykel. Det finns också ett behov av att skapa ökad tillgänglighet genom snabb anpassning av materiel och tillgång på mängd- och reservmateriel. Vidare behövs en tydligare avgränsning av de väsentliga säkerhetsintressenas innebörd för att minska risken för ökade kostnader. Av planeringsskäl är det viktigt att vara tydlig kring skillnaden mellan prestandadriven kostnadsutveckling och inflation samt att Försvarsprisindex speglar försvarets specifika förutsättningar för att undvika felaktig priskompensation. Sverige har en relativt hög omsättningstakt av stridsflygplan jämfört med andra nordiska länderna. Beträffande ubåtar och ytstridsfartyg har Sverige fler parallella klasser av med färre plattformar per klass i förhållande till jämförbara länder. Båda fallen medför risker för ökade kostnader. Inom den militära personalförsörjningen identifierar studien att säkerställandet av tillgången på yrkesofficerare utgör en mycket stor utmaning för Försvarsmakten, såväl i nuläget som på sikt. Även om återinförandet av värnplikt utgör ett viktigt verktyg för att fylla antalet utbildningsplatser på den militära grundutbildningen krävs att en stor andel värnpliktiga frivilligt fortsätter inom Försvarsmakten. Detta är en viktig förutsättning för att de anställda personalkategorierna ska kunna försörjas över tid. Samtidigt identifieras en mängd gränssättande faktorer för en utökad volym på den militära grundutbildningen, exempelvis tillgången på instruktörer och utbildningsmateriel, men även mönstringskapacitet. Vidare har den frivilliga rekryteringen av kvinnor till försvaret alltjämt varit svag. Krigsförbandens operativa förmåga är en avgörande förutsättning för landets försvar. För att kunna vidmakthålla och bygga upp förmåga över tid krävs samordning mellan personal- och materielförsörjningen. En sådan förmågeuppbyggnad måste balanseras mot krav på beredskap och tillgänglighet. Därmed blir det nödvändigt med väl avvägda prioriteringar för att uppnå operativ förmåga på såväl kort som lång sikt.