Denna studie undersöker egenskaper som påverkar försvarbarheten hos system och plattformar i cyberdomänen. Undersökningen är baserad på intervjuer med tio individer verksamma inom Försvarsmaktens cyberförsvar med expertkunskap inom defensiva cyberoperationer (DCO). Specifikt har de erfarenhet inom minst ett av verksamhetsområdena sensoranalys (SA), uppsökande verksamhet (UV), incidenthantering (IH) eller motåtgärder (MÅ). Det insamlade intervjumaterialet har utvärderats genom en tematisk analysprocess, där respondenternas utsagor resulterade i fem övergripande teman. Dessa teman innefattar systemdesign med försvarbarhetsmekanismer i fokus, terrängkännedom som förutsättning för aktivt försvar, beredning av defensiva cyberoperationer genom organisatorisk förståelse av försvarbarhet, anpassning av den militära kontexten för integrering av försvarbarhet i cyberdomänen och samverkan mellan statiska skydd och aktivt försvar. Studiens resultat beskriver detektionsrelaterade systemegenskaper som möjliggörande för DCO samt förhöjande av försvarbarheten hos system och plattformar i cyberdomänen. Vidare behöver kravställningsprocesser för system och plattformar i cyberdomänen anpassas för att tillhandahålla nödvändiga försvarsåtgärder och därmed skapa balans mellan statiska skydd och aktivt försvar. Slutligen påvisar resultaten ett behov av grundläggande kunskap om försvarbarhet på organisationsnivå för att säkerställa att operatörer förses med tillräckliga resurser vid defensiva cyberoperationer.