I skrivande stund, december 2025, är omvärldsläget instabilt och främmande makt utför påverkansoperationer i Sverige för att försvaga, pröva och utmana oss som nation och Natomedlem. Vid denna typ av operationer skulle biologiska vapen kunna vara ett av flera verktyg för förtäckta angrepp, eftersom deras effekter kan likna naturliga sjukdomsutbrott. Biologiska vapen kan också vara ett medel för icke-statliga aktörer, som terroristorganisationer och kriminella, som vill orsaka samhällspåverkan och skada. I händelse av krig skulle en angripare kunna använda biologiska vapen för att påverka Sveriges förmåga att försvara sig. All användning av biologiska vapen har sedan länge varit förbjuden genom internationella överenskommelser och nationell lagstiftning. Genèveprotokollet från 1925 och B-vapenkonventionen (BTWC) från 1975 är centrala dokument som de flesta av världens stater har ratifierat. Det finns dock stater som väljer att bortse från överenskommelser och istället agerar så att de bryter konventioner som de själva skrivit under för att tjäna sina egna syften. Flera stater har haft storskaliga program för utveckling av biologiska vapen, i syfte att användas för att döda eller kraftigt försvaga människor och djur eller förstöra grödor hos en motståndare. Exempel på kända angrepp med biologiska vapen från statliga aktörer är få, men Japans attacker mot Kina under andra världskriget samt information från försök och olyckor som skett inom de statliga biologiska vapenprogrammen visar att sådana attacker kan få förödande konsekvenser. Den här skriften ger en introduktion till området biologiska vapen och riktar sig särskilt till dig som inom totalförsvaret har en roll i arbetet med att förebygga, skydda eller återhämta förmåga i relation till användning av biologiska vapen mot Sverige och dess allierade. En angripares syfte med användning av biologiska vapen skulle kunna vara att döda, försvaga, överbelasta samhällsfunktioner så som sjukvård, pröva motståndarens förmåga till skydd och återhämtning eller skrämma - till exempel för att påverka politiska beslut. De sjukdomsframkallande, och därför ibland dödliga, ämnen som används i biologiska vapen kallas biologiska stridsmedel och är till exempel bakterier, virus och toxiner som valts för att ett angrepp ska ge avsedd verkan och orsaka sjukdom hos människor, djur eller växter. Det finns många möjliga biologiska stridsmedel som kan spridas på olika sätt, till exempel via luft eller dricksvatten. Utifrån vilket stridsmedel som valts samt hur det sprids kan effekterna variera stort och skilja sig från effekterna av naturliga sjukdomsutbrott. Detta medför att vår beredskap måste omfatta mer än den påverkan i form av sjukdomar som vi möter till vardags. Sverige behöver därför ha beredskap för och förmåga att hantera storskaliga angrepp med ovanliga infektionssjukdomar och förgiftningar och kunna avgöra när ett till synes naturligt sjukdomsutbrott i själva verket är resultatet av ett avsiktligt angrepp. Det är därför angeläget att både stärka de specialiserade nationella förmågorna för upptäckt och skydd mot biologiska vapen och att utveckla den befintliga samhällsförmågan att hantera förgiftningar och sjukdomsutbrott. Dessa förmågor finns i dag både inom det militära försvaret och den civila beredskapen. Målsättningen med denna skrift är att ge grundläggande förståelse för biologiska vapen och de konsekvenser som kan uppstå vid användning, så att du, i din roll, kan identifiera vilka åtgärder som behövs inom din egen organisation och därigenom bidra till att Sverige står bättre rustat vid ett eventuellt angrepp med biologiska vapen.