Världssamfundets insats i Somalia 1992-95: UNOSOM I, UNITAF, UNOSOM II

I rapporten beskrivs världssamfundets insats i Somalia. Händelseförloppet delas upp i tre delar: UNOSOM I (april 1992-mars 1993), en traditionell observatörsinsats under FN- stadgans kapitel VI; UNITAF (december 1992-maj 1993) där USA, auktoriserad av Säkerhetsrådet i enlighet med FN-stadgans kapitel VII, organiserade och ledde en multinationell styrka med uppgift att skapa säkerhet för humanitär hjälp till de svältande i Somalia; UNOSOM H (mars 1993-mars 1995), FN:s andra insats i Somalia som hade ett betydligt mer utvidgat mandat jämfört med UNITAF, med i huvudsak freds- och nationsbyggande uppgifter. Insatsen i Somalia var den första där FN gick in med en väpnad insats i en sönderfallen stat, utan att ha samtycke från en motpart i det berörda landet. De grunder som FN baserade insatsen på var rent humanitära, att rädda befolkningen i Somaha från det egna landets kaos, inte att lösa en mellanstatlig konflikt. Detta innebar en förändring i synen på vad som skall anses vara ett hot mot den internationella freden och säkerheten enligt FN:s stadgar. Följande sex aspekter har lyfts fram i rapporten: Aktörer, mandat och resurser, psykologiska operationer, begreppet end- state, övergrepp begångna av FN-soldater under insatsen samt psykisk stress hos deltagande soldater efter insatsen. Dessutom redovisas olika strategier för agerande under en insats i en sönderfallen stat. Rapporten avslutas med en diskussion om somaliainsatsen sedd ur ett före-under-efterperspektiv.