Rysk-amerikanska kärnvapenrelationer - Förändring och kontinuitet

Kalla krigets sovjetisk-amerikanska terrorbalans byggde på att den offensiva förmågan vida översteg den defensiva, som kraftigt begränsades genom ABM-avtalet. Strategin kallades mycket passande MAD (Mutual Assured Destruction). I en tid av fortsatt kärnvapenspridning vill USA idag komma bort från MAD genom att minska den offensiva förmågan och samtidigt öka den defensiva i form av en nationell missilförsvarsförmåga. Den nya amerikanska strategin skall samtidigt omfatta intensifierade ickespridningsansträngningar. Motivet är att USA inte vill ingå ett MAD-förhållande med andra kärnvapeninnehavare. Vidmakthållandet av strategisk paritet med USA och därmed en stormaktsstatus har högsta prioritet för Ryssland, som torde vara intresserat av i princip samma förhållningssätt som USA visavi tredje part. Såväl tekniska och militärstrategiska som ekonomiska och politiska skäl talar för att USA och Ryssland når en överenskommelse avseende ABM-avtalet med hänsyn till de amerikanska missilförsvarsplanerna. Ryssland förfogar idag också över regionala missilförsvarssystem som är minst lika bra som de amerikanska. I tider av rysk konventionell militär svaghet spelar de taktiska kärnvapnen en viktigare roll än för USA. Den ryska taktiska kärnvapenarsenalen är också större än den amerikanska, medan USA har fler strategiska kärnvapen. För att vidmakthålla sin kärnvapenarsenal har USA satsat på en mindre fysisk infrastruktur men en stor för simuleringar och delprover. Ryssland har bevarat en stor infrastruktur för konstruktion, tillverkning och service. USA lämnar idag ett omfattande stöd till Ryssland för att säkerställa säkerheten på det kärnteknologiska området. Dessutom håller ett gemensamt center för förvarningsdata på att upprättas i Moskva. Den sammantagna bilden av de rysk-amerikanska kärnvapenrelationerna är därför en av både förändring och kontinuitet.